Värdeöverföringar från bolaget


De värdeöverföringsregler som finns i aktiebolagslagen är primärt till för att skydda borgenärerna - bolaget ska inte kunna disponera över sina tillgångar på ett sådant sätt att borgenärernas chans för att få betalt minskar.

Med begreppet värdeöverföring avses, enligt aktiebolagslagen, följande transaktioner av medel från bolaget:

• Vinstutdelning ttill aktieägare,
• Förvärv av egna aktier; dock inte sådana förvärv som är tillåtna enligt särskilda regler,
• Minskning av aktiekapitalet eller reservfonden för återbetalning till aktieägarna,
• Andra affärshändelser som medför att bolagets förmögenhet minskar och inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget (inklusive s.k. förtäckt vinstutdelning).

Vi kan med hjälp av dessa regler sluta oss till att en transaktion kallas för en värdeöverföring då bolagets värde överförs till någon utan att han eller hon erlägger betalning av motsvarande värde. Det är då mer eller mindre en benefik överföring av bolagets tillgångar.

De former för värdeöverföring som är tillåtna enligt lagen är punkterna de tre första punkterna samt gåvor till allmännyttigt ändamål av ringa värde för bolaget. Punkten fyra är med andra ord undantagen från de tillåtna formerna. Med detta inte sagt att det per automatik är otillåtet för bolaget att företa en värdeöverföring enligt punkten fyra. Formerna för värdeöverföring är en skyddsregel för minoriteten och en minoritetsregel kan åsidosättas om alla aktieägare samtycker. Det finns då ingen intressekonflikt mellan aktieägarna.

Punkten fyra är en följd av domstolarnas praxis på området och var det som man tidigare kallade för förtäckt vinstutdelning. Punkten uppställer krav på att bolagets förmögenhet minskar och att affärshändelsen inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget. För att avgöra vad som inte har en rent affärsmässig karaktär för bolaget måste vi titta på bolagets naturliga verksamhet. Om bolaget lånar ut pengar till någon som inte kan tänkas betala tillbaka lånet för att låntagaren är insolvent, och bolaget inte normalt sysslar med långivning, är detta att betrakta som en affärshändelse som inte har rent affärsmässig karaktär för bolaget. Vidare är det krav på att bolagets förmögenhet ska minska. I fallet med lånet är det klart att bolagets förmögenhet minskar om låntagaren inte kan betala tillbaka lånet. Då uppfylls alltså kraven och vi kan konstatera att affärshändelsen faller under punkten fyra och är därmed att betrakta som en värdeöverföring.

Sedan man har konstaterat att affärshändelsen är en värdeöverföring ska man se om värdeöverföringen är lovlig. Det första hindret som man behöver passera är den så kallade beloppsspärren. För att en värdeöverföring ska vara tillåten krävs att det efter värdeöverföringen finns full täckning för bolagets bundna egna kapital. Med andra ord är det bara bolagets fria egna kapital som får delas ut. Bolagets bundna egna kapital utgörs bland annat av aktiekapitalet som är uppsatt just till skydd för borgenärerna. Det bundna kapitalet kan bolaget alltså inte röra. Görs detta är värdeöverföringen olovlig. I fallet med lånet är det enligt värdeöverföringsreglerna okej att lämna lån till en låntagare som inte är solvent, så länge beloppet är inom gränserna för vad som är fritt eget kapital.

Vid utdelning av sakvärden, det vill säga sådant som inte är pengar, har det länge varit en diskussion om hur värderingen ska göras. Genom ett rättsfall från 1995, det så kallade ”Brutto-netto-fallet”, konstaterade HD att det är tillgångens bokförda värde som ska ligga till grund för bedömningen enligt beloppsspärren och inte tillgångens marknadsvärde. I praktiken var det så att det ofta var det bokförda värdet som låg till grund för bedömningen och HD accepterade den situationen genom sin dom och befäste den sedvänja som fanns på området.

Om vi antar att en fastighet som har ett marknadsvärde på tre miljoner och ett bokfört värde på två miljoner övergår från bolaget till någon annan, strider transaktionen inte mot beloppsspärren så länge som bolaget har ett fritt eget kapital på två miljoner kronor.

Även om värdeöverföringen är tillåten enligt beloppsspärren måste den komma över det andra hindret, den så kallade försiktighetsregeln. Denna innebär att en värdeöverföring är otillåten då det med hänsyn till de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet och bolagets konsolideringsbehov, likviditet eller ställning i övrigt gör att värdeöverföringen inte är försvarlig. Detta är en allmän försiktighetsregel där bolaget ska avstå från en värdeöverföring då bolagets ekonomiska situation gynnas av att någon värdeöverföring inte äger rum.

Liknande artiklar

Aktiebok

Bläddra bland juridiska artiklar