Ansvarsgenombrott


Utgångspunkten i svensk aktiebolagsrätt är att ägarna inte har ett personligt ansvar för bolagets skulder. Efter att ett aktiebolag har registrerats så blir bolaget en egen juridisk person som kan ha sina egna rättigheter och skyldigheter. Den ansvarsfrihet som då gäller för alla aktieägare är väldigt viktig ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det kan antas att möjligheten att bilda aktiebolag inte hade varit lika attraktiv om inte ägarna befriades från personligt ansvar. Med denna frihet som råder finns det också en risk för att aktiebolagsformen missbrukas. Aktiebolag kan då bildas, inte för att bedriva en vinstgivande verksamhet, utan snarare för att gynna aktieägarnas egna intressen samtidigt som de har full ansvarsfrihet. För att försöka begränsa detta missbruk så mycket som möjligt har det utvecklats ett ansvarsgenombrott utan stöd i lag.

Det ska först och främst påpekas att det finns många frågetecken kring ansvarsgenombrott som rättslig konstruktion. De enda källorna är väldigt gamla rättsfall med mycket fåordiga motiveringar, som kan ha övertolkats, och det finns alltså en stor tveksamhet kring hur högsta domstolen hade ställt sig till ett liknande fall idag. Det är alltså inte säkert att ansvarsgenombrott tillhör gällande svensk rätt.

Ansvarsgenombrottet beskrivs som en slags rätt som praxis har utformat för att, då missbruks antas ligga bakom ett aktiebolag, bryta igenom ansvarsfriheten och ställa aktieägarna till svars. Ett fall från 1947, det så kallade ”Damm-målet” anses ofta illustrera hur ett sådant ansvarsgenombrott kan te sig. I fallet hade fem kraftverksägare bildat ett aktiebolag för underhållet och skötseln av en damm. Dammen orsakade skada nedströms och bolaget ansågs skadeståndsskyldigt för skadan då bolaget hade varit vårdslöst i sitt underhåll. Det visade sig emellertid att bolaget inte hade några egna tillgångar och den skadelidande parten vände sig istället direkt till aktieägarna för att få ersättning. I bedömningen av om aktieägarna kunde vara direkt ansvariga för skadan tar högsta domstolen i beaktande att bolaget inte bedrev någon egen verksamhet samt att det ansågs ha tillkommit enbart för att minska aktieägarnas egna risker. Med hänsyn till omständigheterna blev de fem kraftverksägarna personligen ansvariga gentemot den skadelidande.

I ett annat rättsfall, från 1975, handlade det om ett kommissionsförfarande mellan två stycken systerbolag där det ena bolaget var försäljningsbolag och det andra bolaget lyfte vinsten när skulderna var betalda i försäljningsbolaget. Det visade sig att aktiebolaget var underkapitaliserat och inte hade några egna tillgångar. Högsta domstolen ansåg återigen att aktiebolagsformen hade missbrukats och höll aktieägarna personligen ansvariga.

För att ansvarsgenombrott ska aktualiseras kan man eventuellt sluta sig till vissa riktlinjer som återkommer i Högsta domstolens praxis. Dessa ska dock tas med en stor nypa salt eftersom frågan om ansvarsgenombrott är så pass omdiskuterad. Riktlinjerna hade kunnat sammanfattas med att bolaget ska vara underkapitaliserat eller osjälvständigt i förhållande till sina aktieägare. I synnerhet då ett aktiebolag saknar egen verksamhet kan antaletet aktieägare spela in. Om det är ett fåtal aktieägare talar det för ett missbruk än om bolaget ägs av många. Särskilt ska man vara uppmärksam på antalet aktieägare i koncernförhållanden. Bolaget skall handla illojalt mot sina borgenärer (det vill säga dem som bolaget har skulder till) och snarare försöka minska sina egna risker än att ta tillvara bolagets bästa.

Även om möjligheten till ansvarsgenombrott handlar om att skipa rättvisa för såväl borgenärerna som för aktiebolagsformen som sådant, måste ett visst mått av försiktighet iakttas. Om ansvargenombrottet tillämpas alltför ofta är risken att oskyldiga aktieägare drabbas, vilket i sin tur urholkar poängen med ansvarsfrihet i aktiebolag.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar