Närståendelåneförbudet


Närståendelåneförbudet har ett tudelat syfte, som dels avser att förhindra ett kringgående av skatterättsliga regler och dels avser att skydda borgenärerna. Enligt närståendelåneförbudet får ett aktiebolag inte lämna lån till en aktieägare i bolaget eller någon som äger aktier i ett annat bolag i samma koncern.

Närståendelåneförbudet innebär också att bolaget inte heller får lämna lån till någon som är styrelseledamot eller VD i det långivande bolaget eller i ett annat bolag i samma koncern. Vidare omfattas de personer som har nära relationer till aktieägare, styrelseledamot eller VD såsom make, maka, sambo, syskon etc. Därför får alltså en make till en aktieägare inte heller ta ett lån från bolaget, eftersom maken omfattas av begreppet närstående och därmed också av närståendelåneförbudet. Slutligen kan ett aktiebolag inte heller lämna lån till en juridisk person, där någon av de ovannämnda personerna har ett bestämmande inflytande. Till exempel är det inte tillåtet att lämna lån till ett bolag som en styrelseledamot i det långivande bolaget har ett stort inflytande över. Hade detta varit möjligt, hade man relativt enkelt kunnat kringgå bestämmelsen om låneförbudet genom att bilda ett bolag och låta det bolaget ta lånet istället. Vad som avses med bestämmande inflytande enligt lagens mening är något oklart, men utgångspunkten bör lämpligen vara att personen på ett avgörande sätt kan påverka på vilka sätt bolaget får in pengar till sin verksamhet.

Vad gäller närståendelåneförbudet ska också påpekas att förbudet gäller penninglån och inte omfattar förskott på lön, varukrediter eller liknande. Däremot omfattas situationen då bolaget ställer säkerhet för ett penninglån. Detta innebär att en person som omfattas av närståendebegreppet (aktieägare, styrelseledamot, VD etc) tar upp lån från exempelvis en bank, men låter bolaget ställa säkerhet för lånet. Ställande av säkerhet omfattar då bolaget ställer pant, går i borgen för lånet och tar på sig olika former av garantier.

Det finns vissa situationer där det görs undantag från närståendelåneförbudet. Det är tillåtet att lämna lån till en kommun, ett landsting eller ett kommunalförbund även om dessa är aktieägare i det långivande bolaget, det görs alltså ett undantag för dessa tre kategorier. Det är också tillåtet att lämna lån till ett företag i en koncern som det långivande bolaget ingår i. Detta är det så kallade koncernundantaget och möjliggör att bolag inom en koncern kan lämna lån till varandra. Moderbolaget kan alltså ta lån från dotterbolaget. Man får däremot ta hänsyn till reglerna om värdeöverföringar och särskilt reglerna om vinstutdelning. Om moderbolaget inte är i stånd att betala tillbaka lånet kan det betraktas som en vinstutdelning, som i sin tur kan vara olovlig beroende på hur stort utdelningsbart kapital dotterbolaget har. Om det är moderbolaget som lånar ut pengar till ett helägt dotterbolag anses det inte ha skett en reell överföring eftersom kapitalet indirekt fortfarande befinner sig i moderbolagets ägo, då dotterbolaget ägs av moderbolaget. Det kan däremot tänkas bli en värdeöverföring om dotterbolagets ekonomi är så dålig att det riskerar insolvens och konkurs.

Vad gäller koncernundantaget är det viktigt att hålla i åtanke att koncernbegreppet är vidare. Utgångspunkten i aktiebolagslagen är att moderbolaget måste vara ett svenskt aktiebolag för att det ska uppstå en koncern. I fallet med koncernundantaget är en grupp aktiebolag att betrakta som koncern så länge moderbolaget har hemvist inom EES (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet). Det gör det således möjligt för ett dotterbolag att lämna lån till ett utländskt moderbolag.

Det tredje viktiga undantaget som lagstiftaren ställer upp är möjligheten till kommersiella lån. Lånet ska vara ”avsett uteslutande för gäldenärens rörelse och bolaget lämnar lånet av rent affärsmässiga skäl”. Låntagaren (gäldenären) måste alltså bedriva en rörelse; om lånet ges för att låntagaren <i style="mso-bidi-font-style: normal">ska </i>starta en rörelse omfattas inte lånet av undantaget och lånet anses ha lämnats i strid med närståendelåneförbudet. Det bolag som lämnar lånet ska ha gjort detta av affärsmässiga skäl - lånet måste alltså gynna bolagets verksamhet på ett direkt eller indirekt sätt.

Om lån har lämnats, eller säkerhet har ställts, i strid med bestämmelserna om närståendelåneförbudet blir det aktuellt med en omedelbar återbäringsskyldighet för den som har tagit emot lånet. Det spelar ingen roll om den som tog emot lånet inte visste att lånet var i strid med aktiebolagslagens bestämmelser. Det sägs då att mottagaren är återbäringsskyldighet oavsett hans goda eller onda tro. Om det istället rör sig om ställande av säkerhet krävs det att den som har tagit emot säkerheten insåg eller borde ha insett att säkerheten var olaglig. Det är först då som säkerheten inte kan göras gällande mot bolaget som har ställt den, det är först då den blir ogiltig.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar