Den börsrättsliga regleringen


När det i allmänhet talas om börsrättslig reglering åsyftas vanligen de regler som gäller för reglerade marknader som drivs av en börs. I Sverige finns två reglerade marknader; OMX Nordic Exchange Stockholm AB (vanligtvis kallad ”Stockholmsbörsen”) samt Nordic Growth Market (”NGM”). Även Burgundy (verksam sedan år 2009) kan benämnas som reglerad marknad, eftersom endast bolag noterade på NGM eller Stockholmsbörsen handlas där. Med ”reglerad marknad” avses ett gränsöverskridande system inom EES-området som sammanför köpare och säljare av finansiella instrument, där handeln är reglerad av ett objektivt regelverk och där affärerna leder till avslut.

För att få bedriva en börs krävs tillstånd av Finansinspektionen. Det är även Finansinspektionen som utövar tillsyn över börsens verksamhet och som meddelar dispens från de lagregler som gäller för börsen samt de företag vars aktier handlas på börsen. Finansinspektionen kan i vissa fall delegera rätten att lämna dispens till ett av börsen bestämt organ (Aktiemarknadsnämnden). Grunden för vissa av de börsrättsliga reglerna återfinns i EU-direktiv (bl.a. takeover-direktivet). Dessa har i Sverige implementerats genom lagstiftning, men mer relevant genom självreglering. Länge var självreglering de enda börsrättsliga reglerna som fanns. När bolag noteras på Stockholmsbörsen eller NGM undertecknar de ett avtal med börsen att underkasta sig börsens regler och de sanktioner (avtalsvite) som finns. Eftersom reglerna för de båda marknaderna i stort är identiska behandlas härefter reglerna för Stockholmsbörsen.

För Stockholmsbörsen gäller ”NASDAQ OMX Stockholm Regelverk för emittenter”. Med emittent menas det bolag som utgivit aktier. Regelverket behandlar bl.a. noteringsprocessen, informationsgivningen från bolaget (som är några av de mest centrala reglerna då notering skett), regler för transaktioner med närstående, påföljder vid avtalsbrott m.m. Ytterst kan bolaget avnoteras om det missköter sig, vilket kraftigt skadar möjligheterna till kapitalanskaffning och bolagets trovärdighet. Förtroendet för aktiemarknaden är vitalt för att bolagen ska kunna attrahera investerare och därför är efterlevnaden av börsens regler mycket hög. Börsen har en egen disciplinnämnd som avgör ärenden gällande överträdelser av noteringsavtalet. Att en disciplinnämnd ska finnas, och hur denna är ska vara sammansatt, framgår av Finansinspektionens föreskrifter.

Lagreglerna och börsens regelverk utgör fundamentet i börsens reglering, men är inte alltid lätta att utläsa. I vissa fall, som vid offentliga uppköpserbjudanden, måste även berörd part titta i gällande EU-direktiv där syftet och innehållet i vissa regler framgår. En mer abstrakt regel som bolagen ska förhålla sig till är ”god sed på aktiemarknaden”. Bolag noterade på en reglerad marknad i Sverige ska agera på ett sätt som är acceptabelt utifrån god sed på aktiemarknaden. Vad som är god sed på aktiemarknaden prövas av Aktiemarknadsnämnden och har bl.a. sin grund i Koden för svensk bolagsstyrning utgiven av Kollegiet för svensk bolagsstyrning. Syftet med koden är att förbättra förtroendet för bolag på den svenska kapitalmarknaden och ”/…/ därigenom skapa goda betingelser för bolagens försörjning av riskvilligt kapital.”

För bolag noterade på en reglerad marknad i Sverige gäller således att följa EU-reglering, svensk lagstiftning, börsens regelverk samt god sed på aktiemarknaden som främst utgörs av svensk kod för bolagsstyrning. Den största delen av reglerna utgörs av självreglering, vilket i Sverige ses som något positiv. I de fall bolagen bryter mot lagregler kan Finansinspektionen utdöma vite eller stoppa handeln i aktien. I de fall bolaget bryter mot självregleringen kan börsens disciplinnämnd utdöma vite, stoppa handeln i bolagets aktier eller ytterst avnotera bolaget. Det finns även vissa aktiebolagsrättsliga regler som får betydelse för börsrätten, men dessa har i sammanhanget lämnats därhän.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar