Särskilt skydd och bistånd


Situationer kan uppstå där barnets familjemiljö ändras avsevärt. Detta kan bero på en separation eller skilsmässa, eller att någon gått bort. I enlighet med Barnkonventionen måste därför medlemsstaterna se till att skydda barnet när sådana situationer uppstår. I övrigt talar konventionen även om situationer där barnet måste berövas från den bekanta miljön, där myndigheterna har en skyldighet att separera barnet från familjen – det är alltså även i dessa situationer som myndigheterna måste se till att barnet får sin rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida.

Tanken med denna skyddsprincip är att säkerställa att en rubbning i barnets närmiljö inte skall påverka dess bästa intressen och därmed skall regeringen se till att sätta upp ett stabilt skydd i syfte att hindra sådant. Därmed måste den nationella lagstiftningen präglas av alternativ för omvårdnad av barn som befinner sig i liknande situationer där den berövats från sin familjemiljö. Detta innebär att konventionen trycker hårt på att medlemsstaterna agerar i enlighet med barnets bästa, en förutsättning för detta är alltså att redan tidigt arbete i förebyggande syfte, genom att se över den nationella lagstiftningen. Omvårdnaden av ett barn utifrån dessa situationer är därmed beroende av att staten redan vid ett tidigt skede har en färdig plan för hur sådana situationer kan hanteras. Detta kan bland annat handla om att ett barn tagits om hand av myndigheterna på grund av en olämplig familjetillvaro, något som enbart görs när det är fara för barnets hälsa, liv, utveckling eller överlag dess bästa intressen. När barnet har tagits om hand av myndigheterna (oavsett om detta är en permanent eller tillfällig lösning), så skall den erbjudas särskilt skydd och bistånd av staten för att säkerställa att detta omhändertagande inte påverkar barnets möjligheter till en fortsatt god utveckling.

Denna omvårdnad kan bland annat handla om att placera barnet i fosterhem. Myndigheterna har då en skyldighet gentemot barnet att säkerställa att denna placering innebär en ökad trygghet för barnet. Även religiösa aspekter måste tas i åtanke vid omhändertagande och eventuell placering av barnet, därmed skall möjligheten att placeras i Kafalah finnas (fosterhem i Islamsk rätt). Även möjligheter för adoption skall utredas i den mån det är nödvändigt och i barnets bästa intresse. I övrigt skall placering i lämpliga institutioner för omvårdnad av barnet säkerställas, möjligtvis en tillfällig lösning men något som skall kunna beredas barnet vid behov, beroende på situationen. Dessa lösningar skall tas i övervägande med hänsyn till vad som är önskvärt för barnets uppfostran i fråga om kontinuitet. Att konventionen tar upp detta föreslår därmed att det inte ses som lämpligt att ständigt att flytta runt ett barn bland hem och institutioner, skyddet skall vara långsiktigt och visa på kontinuitet. Även barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund skall tas i hänsyn vid omhändertagande och eventuell foster-/institutionsplacering.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar