Konventionsstaterna skall enligt denna princip göra sitt bästa för att säkerställa erkännandet av principen att båda föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Detta innebär att även då det är fråga om föräldrar som separerat så skall staten se till så att det är möjligt för dessa att dela ansvaret för barnets utveckling. Även då barnet har sitt varaktiga boende hos ena föräldern, så menar barnkonvention alltså att föräldrarna delar ansvaret och att konventionsstat skall se till så att detta är möjligt. Föräldrar eller vårdnadshavare har huvudansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Huruvida detta är helt möjligt när det kommer till separerade föräldrar är inte intressant, det viktigaste är att hur detta ansvarsförhållande än sköts så skall barnets bästa komma i främsta rummet.
För att garantera dessa konventionsrättigheter så skall konventionsstaterna utge ett lämpligt bistånd till föräldrar och vårdnadshavare. Detta sker då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran och skall säkerställa utvecklingen av institutioner och diverse myndigheter (eller privata inslag) som tillhandahåller tjänster för vård av barn. I fråga om bistånd till föräldrar och vårdnadshavare så kan detta likställas med barnbidraget som utges till föräldrar/vårdnadshavare i Sverige.
Konventionsstaterna åtar sig att säkerställa att föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnets utveckling, och skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barn har rätt till den barnomsorg som är berättigad för barn till förvärvsarbetande föräldrar. Föräldrarna har alltså ett gemensamt ansvar men därmed även gemensamma rättigheter gentemot barnet och i förhållande till staten. Föräldrarna tillförsäkras ett gemensamt intresse för barnets utveckling, därmed ett gemensamt ansvar för dess utbildning, konventionsstaterna skall se till att föräldrarna kan klara av detta ansvar. Ett barnbidrag kan vara hjälp, men även lämplig skolgång, möjlighet till fritidsverksamhet etc. Det ska inte vara till nackdel för föräldrarna att de jobbar, därmed skall konventionsstaten även se till så att det finns sådana alternativ för barnen så att de kan vara annorstädes under arbetstid men att detta sker i enlighet med vad som är i barnets bästa intresse. Fritidsverksamhet är en tolkning av denna princip, att staten erkänner det gemensamma ansvaret, men agerar för att se till så att föräldrarna har möjlighet att kombinera arbeta med att uppfostra barnet i enlighet med konventionsprinciperna.