Barn har i förhållande till andra grupper av individer länge betraktats som extra skyddsvärda. De har ansetts ha en mer utsatt position och speciella konventioner har tagits fram för att skydda deras rättigheter. Den här artikeln tittar närmare på barnets rättigheter utifrån bestämmelserna i FN:s barnkonvention. De idéer som denna konventionstext vilar på är, bland annat, att alla barn har samma värde och lika rättigheter. Vidare skall varje barn skyddas från övergrepp och utnyttjande. Det skall få sina grundläggande rättigheter tillgodosedda och har rätt att få uttrycka sin mening och få denna respekterad.
Rättigheterna som slås fast i konventionen är riktade till barn, det vill säga människor under 18 år. Normalt blir barn vuxna och myndiga vid 18 års ålder, men om den nationella lagstiftningen stadgar en annan myndighetsålder så är det denna som gäller. De rättigheter som konventionstexten tilldelar skall tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. Detta betyder att all särbehandling som baseras på hudfärg, nationalitet, kön, religion etc. är förbjuden.
Det som är karakteristiskt för utformningen av barns rättigheter är att man aktivt försöker se saker ur barnens perspektiv. Barn har under lång tid inte fått möjlighet att komma till tals eller på annat sätt påverka sin situation i nämnvärd utsträckning. Detta har man velat ändra på genom att ständigt ha barnets bästa för ögonen. Konkret innebär detta att åtgärder som vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, alltid skall låta barnets bästa komma i främsta rummet. Vidare har konventionsstaterna (det vill säga de länder som tillämpar konventionen) en skyldighet att säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller de normer som har fastställts. Det gäller i synnerhet normer för säkerhet, hälsa, personalstyrka och behörig tillsyn. Till detta hör också att barn får ett sådant skydd och en sådan omvårdnad som krävs för att de skall utvecklas på bästa möjliga sätt.
Det finns ett antal grundläggande rättigheter som slås fast inledningsvis. Dessa berör barns inneboende rätt till liv och skyldigheten för staterna att, till det yttersta av sin förmåga, säkerställa barnets överlevnad och dess utveckling. Vidare har varje barn rätt till ett namn, det har rätt att förvärva ett medborgarskap och en rätt att, så långt det är möjligt, få veta vilka föräldrarna är och att bli omhändertagen av dem. Dessa rättigheter kan sägas vara barnets identitetsskapande rättigheter, som varje stat har en skyldighet att skydda. Om ett barn på olaglig väg berövas hela eller delar av sin identitet, har staten en skyldighet att, på det sätt den finner lämpligt, ge skydd och bistånd för att så fort som möjligt återupprätta barnets identitet.
Något av de mer känsliga ämnena vad avser barns rättigheter är hur man skall förhålla sig till relationen mellan föräldrar och barn. Som nämnts ovan så har varje barn, så vitt det är möjligt, rätt att bli omhändertaget av sina föräldrar. Men det är inte alltid detta kan upprätthållas i praktiken, i synnerhet gäller detta när det finns övergrepp och vanvård med i bilden. Därför gäller att konventionsstaterna är skyldiga att säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot dess vilja utom i de fall behöriga myndigheter finner att ett åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Bestämmelsen behöver nödvändigtvis inte tillämpas enbart vid övergrepp och vanvård, det kan även gälla då föräldrarna inte bor tillsammans och fråga uppkommer om var barnet skall vistas.
En annan viktig rättighet är ett barns rätt till utbildning. Denna rätt skall erkännas av konventionsstaterna, samtidigt som de skall eftersträva att gradvis förverkliga denna rätt. Detta skall ske särskilt med avseende på grundutbildningen, som skall göras obligatorisk och kostnadsfri för alla. Vidare skall konventionsstaterna, efter avslutad grundutbildning, uppmuntra till olika former av vidareutbildning. Vidareutbildningen kan ta formen av exempelvis en yrkesutbildning eller en allmän utbildning. Studierådgivning och yrkesorientering skall också finnas lättillgängligt för varje barn. Dessutom har konventionsstaterna en skyldighet att agera för att säkerställa att barnet behandlas i förenlighet med dess mänskliga värdighet och i överensstämmelse med övriga bestämmelser i konventionen.