Barnets rätt till föreningsfrihet och fredliga sammankomster


Barnkonventionen stadgar att varje barn har rätt till föreningsfrihet och fredliga sammankomster. Barn har alltså en rätt att bilda och gå med i/gå ur föreningar, och konventionsstaterna ska respektera detta. Motsvarande rättighet finns i de flesta rättighetsstadgor och omfattar då alla människor, inklusive barn. Rätten till föreningsfrihet och rätten att delta i fredliga sammankomster får bara begränsas om begränsningen stadgas i lag och begränsningen är nödvändig i ett demokratiskt samhälle. En ungdom som går med i kriminella nätverk eller grupper som utför terrorhandlingar omfattas därför inte av skyddet eftersom sådana aktiviteter får begränsas med hänsyn till rikets säkerhet. Även den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen samt skyddandet av folkhälsan eller den allmänna sedligheten eller andra personers fri- och rättigheter kan legitimera en begränsning. Rätten till föreningsfrihet och fredliga sammankomster hänger nära samman med exempelvis yttrandefriheten och närliggande rättigheter och har stor praktisk betydelse för frågan om barns möjlighet till praktiskt medbestämmande.

Barnkonventionens formulering av rättigheten tar inte fasta på någon särskild aspekt som framförallt skulle gälla barn snarare än vuxna, och mycket talar för att rättigheten borde ges samma innebörd som de allmänna stadgandena i till exempel FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. I praktiken uppstår dock viss problematik som är unik för barns rätt till föreningsfrihet, nämligen förhållandet mellan föräldrar och barn.

Rättigheten gäller för barnet gentemot både staten och föräldrarna. Gentemot föräldrarna ska rättigheterna dock ses i ljuset av föräldrarnas generella rätt att uppfostra barnet i enlighet med deras egen syn på uppfostran och moralisk utveckling, så länge detta inte strider mot principen om barnets bästa. Rättigheten innebär inte heller att barnet kan begära större ekonomiska uppoffringar av föräldrarna, t.ex. genom att betala höga medlemsavgifter och liknande, utan då har föräldrarna utrymme att säga nej. Huruvida det är i barnets bästa intresse att barnet nekas medlemskap i en fotbollsförening är förstås en tolkningsfråga, men rent juridiskt är ”barnets bästa” förmodligen en mer framkomlig väg än att hänvisa till barnets föreningsfrihet. Här kan tilläggas att svenska kommuner har olika inställningar till huruvida sådana föreningsavgifter bör tas med vid beräkning av försörjningsstöd för barnfamiljer eller ej. Detta visar att det råder delade meningar kring huruvida det allmänna har en positiv skyldighet att möjliggöra alla barns föreningsengagemang eller om denna uppgift främst gäller föräldrarna, inom ramen för varje familjs egen ekonomiska förmåga.

Sammanfattningsvis ska föreningssammankomsterna vara fredliga, inte gå emot principen om barnets bästa eller på något sätt negativt påverka barnets utveckling. Exempelvis skulle en sådan sammankomst kunna hindras om den sker under skoltid då det inte är av barnets intresse att delta och missa studier. Skolplikten kan alltså eventuellt utgöra ett argument för att sammankomsterna ska förläggas på andra tider. Skulle det vara så att sammankomsten kan antas gynna barnets utveckling, vilket kan handla om allt från akademiska aspekter till kulturella, bör aktiviteten främjas. I slutändan rör det sig alltså snarare om bedömningsfrågor som är upptill varje enskild familj att avgöra, snarare än juridiska väldefinierade rättigheter som tillämpas av myndigheter.

I svensk lag återfinns generella stadganden om föreningsfrihet och mötesfrihet för både vuxna och barn i grundlagen och i Europakonventionen, som gäller som svensk lag. Enligt svensk lag står barn under vårdnadshavares vårdnad och barnets beslutssfär utökas gradvis i förhållande till barnets mognad och ålder. Vissa särskilda begränsningar finns dock vad gäller exempelvis barns möjlighet att arbeta och driva ett eget företag eller affärsverksamhet tillsammans med andra. För att främja ungdomars deltagande i föreningsfrihet har Sverige infört ett system med statsbidrag till föreningar, där särskilda villkor gäller för finansiering av ungdomsverksamhet. Statsbidragets syfte är att främja barn och ungas självständiga organisering och inflytande i samhället. Systemet har nyligen reformerats och de nya reglerna tillämpas från mars 2011.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar