De stater som antagit Förenta Nationernas Barnkonvention skall säkerställa att inget barn får utsättas för behandling som kan innebära fara för dess liv. Till detta specificerar konventionen att inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Andan i konventionen menar på att barn skall få ett särskilt skydd för att hindra att de utsätts för liknande behandling. Detta kan även innebära att barnet skall skyddas från sådan behandling som annars kan anses vara normalt gentemot en vuxen person. Syftet är att barn skall få vara barn och skall få en rättvis möjlighet att utvecklas, utan att betraktas eller behandlas på ett sådant sätt som leder till att barnet bestraffas som en vuxen person. Barnet skall behandlas rättvist, men fortfarande ses som ett barn för att kunna få en möjlighet att utvecklas. Vidare menar konventionen på att barnet varken får dömas till dödsstraff eller livstids fängelse utan möjlighet till frigivning för brott som begåtts. Det sistnämnda gäller dock alltså enbart för brott som begåtts av personer under 18 års ålder.
Konventionsstaterna skall även säkerställa att inget barn olagligt berövas sin frihet. Även godtyckliga myndighetsbeslut skall hindras genom tillämpningen av konventionen. Gripande, anhållande, fängslande eller andra former av frihetsberövande av ett barn skall ske i enlighet med konventionsstatens lagstiftning. Vilket i sig innebär att barnets bästa skall prägla lagstiftning samt övriga myndighetsbeslut, då konventionsstaten förbinder sig att anpassa sin förvaltning för att bättre kunna tillämpa principerna i barnkonventionen. Med detta sagt menar konventionen fortfarande att frihetsberövande av barn endast får komma i fråga då det är fullt lagligt samt endast kan ses som en sista utväg. Sådana frihetsberövanden får endast ske under kortast lämpliga tid, för att inte hindra barnets utveckling eller åsamka barnet skada i form av bestående psykiska men.
Konventionsstaterna åtar sig även att garantera att varje frihetsberövat barn behandlas humant och i enlighet med mänskliga rättigheter. Konventionen trycker på en respekt för människans värdighet. I övrigt skall behoven hos personen i fråga samt dess ålder beaktas i förhållande till frihetsberövande, så att varje sådan situation anpassas utefter barnets behov till hjälp. Frihetsberövade barn skall hållas åtskilda från vuxna som hålls frihetsberövade på grund av brott, om det inte anses till barnets bästa att inte göra på det viset. Utom i undantagsfall där det vore i barnets bästa intresse att hindra detta, så skall barnet ha rätt att hålla kontakt med sin familj genom brevväxling och besök. Konventionsstaterna åtar sig även att se till att varje frihetsberövat barn skall ha rätt att snarast möjligt få tillgång till hjälp. Detta handlar främst om den juridiska hjälpen som kan tänkas behövas beroende på situation, exempelvis i form av juridiskt biträde. Även annan lämplig hjälp skall erbjudas, exempelvis att barnet har rätt att få lagligheten och hela förfarandet kring sitt frihetsberövande prövat av en domstol eller annan behörig myndighet. Myndigheten skall vara oberoende samt opartiskt och barnet har rätt till en snabb prövning i frågan. Barnets bästa samt dess utveckling skall prägla myndighetsutövningen, speciellt i fråga om frihetsberövande. Därmed åtar sig konventionsstaterna att anpassa lagstiftning och övrig myndighetsutövning för att säkra barnets rättigheter. Självfallet skall staten se till att undvika att barn behöver omhändertas på detta vis och skall med tanke på detta bygga en god grund i form av utbildning och annat för att skapa en säker utveckling för barn i allmänhet. I de fall då frihetsberövande är ett måste, skall denna process ske så snabbt och smärtfritt för barnet att det ändå skall kunna fortsätta sin utveckling och i sinom tid kunna växa upp i takt med övriga barn i samhället.