FN:s Barnkonvention syftar till att skydda barnens rättigheter och främja deras utveckling. I de fall barnens rättigheter kränkts eller barnen utsatts för någon form av behandling som de lidit skador av, är det konventionsstaternas skyldighet att rehabilitera barnen. Konventionsstaterna skall vidta alla åtgärder som anses lämpliga för att främja fysisk och psykisk rehabilitering samt social återanpassning av ett barn som kan behöva det. Det handlar då främst om barn som utsatts för någon form av vanvård, något som kan förekomma i hemmet eller exempelvis under skolgången. Med detta menar barnkonventionen att dessa barn skall skyddas och erbjudas all möjlig hjälp, med tanke på omständigheterna samt det som barnet utsatts för. Även när det handlar om utnyttjande av barnet, vare sig fysiskt, psykiskt eller till och med ekonomiskt (i fråga om barnarbete) så skall barnet erbjudas den rehabilitering som kan krävas för att se till dess utveckling. Då det gäller övergrepp mot barnet är det självfallet en ännu känsligare fråga. I dessa fall skall konventionsstaten se till att barnet erbjuds den rehabilitering som kan vara nödvändig för dess återanpassning till ett så pass normalt liv som möjligt. Denna hjälp måste anpassas efter barnets behov och i den mån det behövs skall barnet omhändertas från familj/vårdnadshavare för att ge det den bästa möjliga vården. Detta är dock endast möjligt vid behov eller när det står klart att familjen/vårdnadshavarna utsatt barnet för övergrepp eller någon annan form av lidande.
Rehabiliteringen skall bedöma hur pass gravt lidande barnet utsatts för. Syftet är att bedöma hur pass mycket hjälp barnet behöver samt i vilken mån det kan återgå till dess normala liv. Därmed finns stora krav på att konventionsstaterna skall ha klara riktlinjer för hur sådana åtgärder skall skötas samt hur sådana situationer bäst skall lösas. Barnkonventionen framhäver att vid sådana situationer är det upp till konventionsstaten att se till så att barnet kan återgå till ett normalt liv och just därför är det viktigt att rutinerna kring rehabilitering är både utförliga och har barnets bästa i åtanke. Utöver detta visar barnkonventionen på en anda av samarbete konventionsstaterna emellan. Detta kan utläsas i nästan varje konventionsprincip och just i denna kring rehabilitering skall det ses som underförstått att den bästa möjliga hjälpen möjligen kan frambringas ur ett internationellt samarbete.
Rehabiliteringen skall erbjudas i många olika former för att kunna hantera olika scenarion. Det kan exempelvis vara så att ett barn utsatt för tortyr, då skall rehabiliteringen anpassas kring detta. Även barn som utsatts för andra former av grym, omänsklig eller förnedrande behandling samt deltagit i väpnade konflikter, skall erbjudas hjälp i form av rehabilitering eller social återanpassning. Sådan rehabilitering och återanpassning måste ske i en miljö som bäst lämpar sig för barnet i fråga. Därtill skall konventionsstaten se till att miljön är anpassad efter vad som är bäst för barnets hälsa, självrespekt och värdighet.