Ekonomiskt utnyttjande av barnet


De konventionsstater som antagit Barnkonventionen erkänner barnets rätt till skydd mot utnyttjande. Detta gäller främst ett skydd mot ekonomiskt utnyttjande av barnet. Med skyddet mot ekonomiskt utnyttjande vill man hindra att barnet får utföra sådant arbete som kan vara skadligt eller hindra barnets utbildning. I övrigt talar konventionen även om att hindra sådant arbete som kan äventyra barnets hälsa eller fysiska, psykiska, andliga, moraliska eller sociala utveckling. Med en sådan bred fokus på utvecklingen ämnar konventionen säkerställa att barnet inte utnyttjas för illegalt arbete. Barnet skall ha möjlighet att utvecklas och detta får inte störas av arbete som inte har barnets bästa intressen i åtanke.

Konventionsstaterna skall även vidta vissa åtgärder för att säkerställa barnets trygghet. Detta gäller lagstiftningsadministrativa åtgärder och sociala åtgärder samt åtgärder i upplysningssyfte för att säkerställa att syftet med denna konventionsprincip genomförs. I grund och botten handlar det alltså om att hindra att barn utnyttjas och sätts i arbete, därmed skall staten aktivt arbeta med att upplysa om den situationen och aspekterna av barnarbete. Själva tanken med denna konventionsprincip är att se till så att barn inte utnyttjas vid tidig ålder och sätts i arbete samt att arbetet inte får störa deras skolgång. Därmed har man i de flesta länder infört en minimiålder för arbete som inträder strax efter att skolobligatoriet avklarats, ungefär vid 15-16 års ålder.

Konventionen och just denna konventionsprincip menar på att staterna skall se till så att barn inte utnyttjas i ekonomiska syften. Ett grundläggande exempel är att staterna skall se till så att verksamhetsförlagd praktik inte skall vara längre än en viss tid, att kontroller genomförs hos arbetsgivare, att lagstiftningen skall ha en straffskala för sådant utnyttjande av barn och att staten aktivt skall motarbeta sådana former av utnyttjande.

För att skydda barnet och med beaktande av tillämpliga bestämmelser i andra internationella instrument skall konventionsstaterna fastställa vissa grundläggande regler kring arbete. Detta innebär att fastställa en minimiålder som minderåriga skall ha uppnått för att få arbeta. I övrigt skall konventionsstaten sätta upp klara riktlinjer kring reglering av arbetstid och arbetsvillkor. Slutligen skall konventionsstaten genomföra vissa åtgärder i fråga om bestraffning eller andra påföljder i syfte att säkerställa att barnet inte utnyttjas.

Konventionen ser till att hindra att barnet utnyttjas, men det viktigaste den gör är att kräva att staten arbetar i förebyggande syfte och inte att den enbart skall ha en färdig straffskala. Att staten måste informera om barnarbete, att detta skall framhävas redan under tidig skolgång för att lära barn om vad de har rätt till och att främja andra alternativ för barnet att spendera sin fritid, exempelvis idrott, är av största vikt. Det tål att diskuteras att vissa barn kanske måste arbeta på grund av familjens utsatta ekonomi, men enligt barnkonventionen skall detta inte behövas då staten skall kunna bereda familjen hjälp. Det skall alltså aldrig gå så pass långt att ett barn skall behöva arbeta, det är åtminstone vad Barnkonventionen kräver av sina konventionsstater.

Liknande artiklar

Bläddra bland juridiska artiklar