Barnkonventionen stadgar att varje barn har en inneboende rätt till liv. Det är konventionsstatens ansvar att till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Ett led i detta är att barnet ska registreras omedelbart efter födseln och därigenom få ett namn och rätt att förvärva ett medborgarskap. Utgångspunkten för barnkonventionen är med andra ord att barn ska tillförsäkras en rätt att bli en del av det samhälle han eller hon föds in i. Barnet har dessutom rätt till sin identitet, vilket är ett bredare begrepp som inkluderar åtminstone namn, medborgarskap, släktband, rätt att få kännedom om sina föräldrar och rätten att få omvårdnad av dem. På denna punkt kan det dock finnas praktiska hinder som medför att rätten inte kan förverkligas, till exempel om föräldrarna är okända. Konventionsstaterna får dock inte på eget bevåg hemlighålla information om barnets identitet. I rätten att få vetskap om sina föräldrar ingår även ett krav på konventionsstaterna att se till så att även föräldrarna registreras. Konventionsstaterna ska alltså sträva efter att etablera en väl fungerande folkbokföring.
Barnet har enligt barnkonventionen rätt att behålla sin identitet. Med detta menas att barnets medborgarskap, namn samt släktförhållanden ska respekteras utan något olagligt ingripande från myndigheternas sida. Konventionsstaterna ska dessutom säkerställa att identiteten (t.ex. registreringar och medborgarskap) inte går förlorad ifall barnet exempelvis placeras i familjehem eller flyttar från en konventionsstat till en annan, eftersom identiteten är en personlig rätt som den tidigare staten inte kan ta ifrån barnet när han eller hon lämnar staten. På så sätt avser rätten att skydda exempelvis ensamkommande barn som befinner sig i en utsatt situation i en ny stat och ett nytt sammanhang. Även barn som kommer in i en konventionsstat från en stat som inte har ratificerat barnkonventionen omfattas av rätten, eftersom barnkonventionen gäller inom konventionsstaternas territorium. Dessa barn har en identitet från ett annat land och i den mån det är möjligt ska konventionsstaten alltså tillförsäkra att denna identitet skyddas och inte enbart ersätts av en ny identitet i exempelvis en eventuell asylprocess. Från denna regel finns undantag exempelvis vad gäller nationella regler om adoption, namnbyte och liknande, som inte hindras av barnkonventionen. Om ett barn olovligen har berövats sin identitet ska konventionsstaten ge lämpligt bistånd och skydd i syfte att återställa barnets identitet. Konventionsstaterna måste säkerställa att dessa principer genomförs i enlighet med den inhemska lagstiftningen. Även konventionsstatens åtaganden enligt övriga tillämpliga internationella konventioner ska beaktas när dessa principer genomförs, särskilt i fråga om statslösa barn.
Liknande regler återfinns i de flesta rättighetsstadgor, exempelvis FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. I praktiken kompletteras dessa rättigheter i hög grad av andra artiklar i barnkonventionen som handlar om barnets rätt till kontinuitet i uppfostran av barn som berövats sin familjemiljö, rättigheter för barn som åtskiljts från sina föräldrar och rätten till familjeåterförening. I svensk lag skyddas rätten till liv i grundlagen och rätten till namn och medborgarskap i särskilda lagar om bland annat namn, medborgarskap och folkbokföring. Alla barn som föds i Sverige ska registreras, eller folkbokföras i fall mamman är folkbokförd eller om pappan är folkbokförd samt vårdnadshavare. Huvudprincipen i Sverige är att barnets medborgarskap styrs av föräldrarnas medborgarskap, men garantier finns och ska följas för att säkerställa att inga barn som föds i Sverige blir statslösa.