Det som brukar kallas barnet rätt till sina föräldrar är ett knippe sammanhängande rättigheter som handlar om barnets rätt att så långt som möjligt få leva och umgås med sin familj. Barnkonventionen stadgar därför bland annat att varje barn har en rätt att få vetskap om, och att bli omvårdat av, sina föräldrar. Utgångspunkten i barnkonventionen är att föräldrarna bör ha ett gemensamt ansvar för barnets uppfostran och utveckling, och staterna har ett särskilt ansvar för att arbeta för att förhindra att en förälder eller släkting för bort barn utomlands och håller dem undan resten av familjen. Bland rättigheterna nämns också en rätt för barnet att inte skiljas från sina föräldrar utan stöd i lag, en rätt att upprätthålla kontakten med en förälder genom umgängesarrangemang, och att barnets åsikt ska beaktas i lämplig utsträckning under utredningar om t.ex. vårdnad. Alla enskilda rättigheter i barnkonventionen måste dock ses mot bakgrund av en av konventionens huvudprinciper, nämligen att beslut rörande barn ska avgöras av vad som bedöms vara det bästa för barnet. Därför är flera av rättigheterna underkastade den generella bedömning som myndigheterna (i Sverige socialförvaltningen och domstolarna) gör av vad som är det bästa för varje enskilt barn.
Det är konventionsstaternas ansvar att säkerställa så att barnet inte skiljs från föräldrarna mot föräldrarnas vilja. Denna rättighet är dock begränsad i exempelvis fall då behöriga myndigheter fattat ett beslut om att skilja barnet från dess föräldrar för att det bedöms vara till barnets bästa. Sådana ingripanden måste baseras på regler som gäller som lag i landet och endast om myndigheten finner att det är i enlighet med barnets bästa. Det kan handla om brister i hemmiljön, skadliga levnadsförhållanden som innebär en fara för barnets liv eller fortsatta utveckling eller att det finns andra misstankar om vanvård eller övergrepp. Ett annat exempel på när det är nödvändigt att skilja barnet från dess föräldrar är då föräldrarna lever åtskilda och det är viktigt att besluta vart barnets fortsatta vistelseort ska vara.
I de fall det finns lagstadgad grund att skilja barn och föräldrar åt är det av stor vikt att allting sköts korrekt och att alla inblandade får tillfälle att göra sig hörda, inklusive barnet. Alla berörda parter ska därför ges möjlighet att framföra sina åsikter i det gällande ärendet. Barnkonventionen stadgar att ett barn som skiljts från sina föräldrar ska ha rätt att få upprätthålla en regelbunden kontakt med dem. Även denna rätt får dock begränsas genom lag om det är i enlighet med barnets bästa att barnet inte träffar en förälder. Barnet och föräldrarna har rätt att lämna vilket land som helst, och resa in i sitt eget land, för att underhålla familjerelationer genom direktkontakt mellan familjemedlemmar som lever i olika länder. Om barn och föräldrar åtskiljs på grund av förfaranden som exempelvis frihetsberövande, fängslande, utvisning och förvisning, så ska barnet kunna begära ut upplysningar av konventionsstaten om familjemedlemmens vistelseort, och barnet har även rätt till besök och brevväxling med föräldrarna. Även här kan begränsningar ske ifall kontakterna inte anses vara till barnets bästa.
I svensk lag finns särskilda bestämmelser om fastställelse av föräldraskap, vårdnad, umgänge, barnets boende m.m., som idag har anpassats till barnkonventionen genom att principen om barnets bästa ska gälla i alla beslut som rör barnet. Barn som kommit till världen genom assisterad befruktning eller liknande har idag en rätt att få reda på vem som är donator genom att ta del av sjukhusets journalanteckningar. Socialnämnden är skyldig att på begäran hjälpa till att ta fram denna information åt en person som begär den och som har anledning att anta att han eller hon avlats genom insemination. En förutsättning är att personen uppnått tillräcklig mognad för att kunna ta del av informationen. Principen om barnets bästa har även införts i de lagar som styr socialtjänstens kontakt med familjer, till exempel LVU-förfaranden som innebär att ett barn eller ungdomar kan skiljas från sina föräldrar under en viss tid om det bedöms finnas en fara för den unges hälsa och utveckling.