Barnkonventionen har sett till att dess konventionsstater erkänner rätten för varje barn som misstänks eller åtalas för brott, eller befinner sig skyldig för brott, att behandlas på ett sätt som bäst skyddar barnet. Detta handlar om att främja barnets känsla för värdighet och det värde som stärker barnets respekt för mänskliga rättigheter. Denna behandling skall även ta hänsyn till barnets ålder och den grundläggande principen kring att återanpassa barnet, så att det kan fungera i samhället och få en produktiv roll.
Till denna behandling, och med tanke på övriga bestämmelser i internationell rätt, åtar sig konventionsstaterna att säkerställa att barnet inte får dömas för en handling som inte var förbjuden enligt nationella eller internationella lagar vid den tidpunkt då den begicks. På detta sätt säkrar barnkonventionen att inga godtyckliga beslut får tas i fråga om behandlingen av barn då det rör brott. Vidare fastställer barnkonventionen att ett barn skall anses vara oskyldigt till dess att en dom vunnit laga kraft och barnets skuld blivit lagligen fastställd. Barnet skall snarast möjligt underrättas om de anklagelser som finns emot det, genom sina föräldrar eller vårdnadshavare om lämpligt. Barnet har även rätt till juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp till sitt försvar. Barnet har även rätt att utan dröjsmål få sin sak prövad av en behörig, oberoende och opartisk myndighet, eller av ett annat rättsskipande organ i en opartisk förhandling som följer lag. Förhandlingen skall ske i närvaro av barnets juridiska biträde samt, om det inte strider mot barnets bästa med tanke på dess ålder och situation, skall även dess föräldrar eller vårdnadshavare närvara. Barnet skall inte tvingas att avge vittnesmål eller erkänna sig skyldig för brott samt skall garanteras att förhöra eller låta förhöra vittnen som åberopas mot barnet. Vidare gäller att barnet på samma villkor skall få egna vittnen inkallade och förhörda. Barnet har rätt att begära omprövning av beslut som rör dess fall och skall utan kostnad få hjälp av tolk om det behövs. I övrigt skall barnets privatliv respekteras till fullo under processen.
Konventionsstaterna åtar sig att främja införande av lagar, förfaranden samt myndigheter och institutioner som är speciellt anpassade och bäst lämpade för att hantera ärenden kring barn som misstänks, åtalas för eller befunnits skyldiga till att ha begått brott. En lägsta straffbarhetsålder måste fastställas för att på bästa vis skydda barnen, en slags straffmyndighet som kan uppvisas i exempelvis Sverige vid 15 års ålder. Åtgärder skall även tas för att, då det är lämpligt och önskvärt, hantera ärenden kring barn som inte hunnit uppnå straffmyndigheten. Detta skall då tas utanför domstolsförfarandet, under förutsättningen att de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna respekteras. Ytterligare åtgärder skall säkerställas kring vård, ledning, föreskrifter samt rådgivning, övervakning och vård i fosterhem för att säkerställa att barnet behandlas på lämpligaste vis. Även program för allmän utbildning samt yrkesutbildning och andra alternativ utöver anstaltsvård skall tillhandahållas, detta med hänsyn till barnets personliga förhållanden och dess ålder. Barnkonventionen inverkar inte på bestämmelser i inhemsk eller internationell rätt som går längre än själva konventionen vad gäller skyddet för barnets rättigheter. Därmed är konventionsstaterna uppmuntrade att erbjuda ett högre skydd för barnen, speciellt i fråga om behandlingen av ett barn med anledning av brott.