Barn är särskilt utsatta i tider av väpnade konflikter. De flesta barn har status som civila personer, och i allmänhet drabbas barn i stor utsträckning av krigets effekter. Det förekommer även att barn rekryteras till strider i vissa väpnade konflikter, och dessa barnsoldater löper hög risk att drabbas av omfattande fysiska och psykiska skador. Vilka rättigheter har barn i tider av väpnad konflikt, och vilka skyldigheter har staterna att skydda barn från krigets verkningar? Avgörande för svaret på dessa frågor är hur den internationella rätten hanterar väpnade konflikter och vad som händer med exempelvis enskilda rättighetsstadgor i orostider.
Den internationella rätten innehåller särskilda regelverk som bara tillämpas i tider av väpnade konflikter. Den internationella humanitära rätten brukar kallas krigets lagar och de viktigaste reglerna återfinns i traktater som tillkommit under tiden efter andra världskriget, exempelvis i form av Genèvekonventionerna och dess tilläggsprotokoll. Den humanitära rätten är speciell eftersom den ska tillämpas under perioder som annars kännetecknas av kaos, kollaps av väsentliga samhällsfunktioner och infrastruktur samt stort mänskligt lidande och upprepade kränkningar av mänskliga rättigheter. Idag finns det många regler om skydd för civilbefolkningen, både vuxna och barn, under väpnade konflikter i den humanitära rätten. Generellt gäller att våld och väpnade insatser endast får riktas mot militära mål och att storskaligt och urskillningslöst dödande är förbjudet. På grund av krigets natur finns det dock stora praktiska problem när det kommer till skyddsreglernas genomslagskraft. I storskaliga konflikter raseras ofta en stor del av statens administration och infrastruktur och laglöshet breder ut sig, och i praktiken är det ofta frivilligorganisationer och liknande som står för akuta åtgärder på plats.
FN:s barnkonvention gäller även under tider då det pågår väpnade konflikter, och barn har rätt till extra skyddsåtgärder i samband med fientligheter. Konventionsstaterna ska alltså även i tider av oroligheter se till så att barnets rättigheter skyddas och upprätthålls. Detta krav innebär att staten redan ska ha en färdig strategi eller plan för att skydda den civila befolkningen samt att denna plan ska genomsyras av en grundläggande uppfattning att barnens rättigheter ska respekteras och skyddas. Myndigheterna ska ha byggt upp en krisberedskap och en struktur som ska förhindra att barn hamnar i fara eller utnyttjas vid väpnade konflikter. Konventionsstaterna har en skyldighet att respektera och säkerställa en grundläggande respekt för de regler i internationell humanitär rätt som är tillämpliga i väpnade konflikter, i synnerhet vad gäller skydd av barn och unga. Konventionsstaten ska inkorporera andra internationella instrument och deras principer i den inhemska lagstiftningen och förvaltningen. Staterna ska även undvika att skada sådana platser som kan ha betydelse för barns hälsa och utveckling, exempelvis skolor och sjukhus. Ett speciellt skydd ska erbjudas barn som löper risk att rekryteras av militanta grupper på grund av deras ekonomiska status (exempelvis fattiga och föräldralösa barn) eller kön (exempelvis pojkar som rekryteras som barnsoldater eller flickor som rekryteras för andra syften).
Tilläggsprotokollet till FN:s barnkonvention sätter upp ytterligare regler för hur konventionsstaterna ska skydda barnet vid väpnade konflikter. Många av FN:s medlemsstater har anslutit sig till tilläggsprotokollet, men inte alla. Staternas folkrättsliga skyldigheter kan därför variera beroende på om den aktuella krigförande staten har anslutit sig till protokollet eller ej. Tilläggsprotokollet syftar till att stärka internationellt samarbete mellan konventionsstaterna för att förbättra utvecklingen i fråga om barnens rättigheter, speciellt när det kommer till att fastställa minimiålder och villkor för ungas deltagande i väpnade konflikter. Dessa frågor behandlas utförligt i artikeln Barns deltagande i väpnade konflikter.
Både barnkonventionen och tilläggsprotokollet poängterar vikten av att ha klara riktlinjer för hur staterna ska skydda barn som direkt eller indirekt har drabbats av krigets effekter eller som har deltagit i eller bevittnat väpnade strider. Fysisk och psykologisk rehabilitering och social återanpassning av barn som har drabbats av en sådan konflikt är därför viktiga redskap och något som staterna ska främja med alla lämpliga medel. Rehabiliteringen ska äga rum i en miljö som främjar barnets hälsa, självrespekt och värdighet.