Konventionsstaterna skall erkänna den roll som massmedier har och skall säkerställa att barnet har tillgång till information och material från olika nationella och internationella källor. Detta är dock viktigast i fråga om sådant som syftar till att främja barnets sociala, andliga och moraliska välfärd samt fysiska och psykiska hälsa.
Att uppmuntra massmedier att sprida information och material som anses vara av socialt och kulturellt värde för barnet samt är i enlighet med barnets fortsatta utveckling och utbildning, vilket innebär att staten skall arbeta för att främja utbildnings- och utvecklingsrelaterad underhållning. Krävs det någon form av statligt incitament för detta så bör staten arbeta i den riktningen.
Konventionsstaten skall uppmuntra internationellt samarbete vad gäller produktion, utbyte och spridning av information och material som kan vara av intresse. Med detta syftar man då främst på material från olika kulturer och internationella källor som kan vara viktigt i fortbildningssyfte, samt att vidga barnets vyer. Denna aspekt av konventionen, på internationella förhållanden och utbildning präglar hela konventionen, en internationalisering där man syftat till att ge barnet bästa möjliga underlag för att utvecklas. Vidare menar konventionen att konventionsstaten ska uppmuntra produktionen och spridningen av barnböcker. Med detta syftar man till att motverka analfabetism och utveckla barnet redan från en tidig ålder. Konventionen syftar även till att uppmuntra massmedier att tillvarata minoriteters samt urinvånares rättigheter. Det är dock enbart så att konventionen manar konventionsstaterna att uppmuntra massmedia, detta genom exempelvis incitament, dock ger den inga direkta tvingande regler eller anger att konventionsstaten måste se till så att massmedia lyfter fram vissa ämnen i enlighet med barnets bästa.
Konventionsstaten skall i enlighet med denna princip uppmuntra till en utveckling av lämpliga riktlinjer för att skydda barnet mot information och material som är till skada för barnets välfärd. Viktigt här är att det innebär att staten aktivt måste arbeta för att motverka att barnet kan utsättas för sådant som inte är i dess bästa intresse. Konventionsstaten får alltså uppmuntra media att sända innehåll som är lämpligt sett till barnets utveckling, men även se till så att barnet inte utsätts för sådant som kan vara skadligt för barnet. Det senare nämnda kan handla om att se till så att man utvecklar en form av nätpolis som agerar för att motverka att barnet utsätts för skadligt innehåll på internet. I övrigt kan enkel tolkning av denna del av principen vara att staten ser till så att vissa nivåer och stämplingar sätts på film och musik, så att barnet måste uppfyllt en viss ålder för att få utsättas för ett visst material.