I enlighet med Barnkonvention har varje barn vissa rättigheter. Den grundläggande principen och det som präglar hela konventionen är dock principen om barnets bästa. Därmed kan det vara så att staten måste agera i form av vissa åtgärder som kan innebära att barnet berövas sin hemmamiljö, eller i övrigt måste omhändertas. Vid fråga om sådana åtgärder har konventionsstaten redan klara riktlinjer för varför ett omhändertagande skall vara aktuellt, dock måste även barnet garanteras sina rättigheter under denna tid. Med detta menas att barnets skall tillerkännas sin rätt för omvårdnad, skydd samt behandling av sin hälsa, både fysiska och psykiska.
Barnets rätt till omhändertagande i fråga om allvarliga situationer skall inte begränsa dess rätt till skydd, därmed förstår konventionsstaten att den måste garantera att barnet får den bästa möjliga hjälpen och att denna ständigt granskas för att trygga barnets utveckling. Kort och gott är det fråga om att ett barn som omhändertagits inte enbart har rätt till behandling och hjälp, i olika former, utan även en regelbunden översyn av den hjälp som ges.
Barnet garanteras bästa möjliga vård och dess bästa kommer först då statens agerande präglas av att fokusera på att ständigt utveckla rutinerna för behandling av barn. Detta är av intresse då ett barn är separerat från sin familjemiljö. Självfallet skall behandling ges, men denna behandling och möjlighet till vård/hjälp måste ständigt utvecklas i takt med barnets behov. Vissa barn kanske kräver mer/mindre hjälp och vissa händelser/situationer kanske är så pass traumatiska att staten måste erbjuda mer hjälp. Därmed menar konventionen att barnet och dess vårdnadshavare/föräldrar skall ha en möjlighet till ständig översyn av den process barnet går igenom vid omhändertagande och behandling. Detta inkluderar alla omständigheter som rör barnets omhändertagande och översynen skall vara regelbunden, vilket i sig garanterar att detta omhändertagande görs i enlighet med barnets bästa. Konventionen garanterar på så vis att omhändertagande inte utvecklas till något negativt utan anpassar sig efter barnets egna utveckling och behov, genom att vara så pass öppen att brister i omhändertagandet/behandlingen inte skall vara möjliga.
Omhändertagandet görs av behöriga myndigheter och skall göras i fråga om skydd för barnet, en grundläggande rättighet och en skyldighet som konventionsstaten åtar sig. Det skall även röra sig om behandling av barnet. Detta omhändertagande skall enbart komma i fråga då det finns en fara för barnets utveckling samt då det är i enlighet med barnets bästa intresse. Vid fråga om omhändertagande skall hela förfarandet präglas av en regelbunden översyn, för att garantera bästa möjliga behandling och att omhändertagandet fortfarande är aktuellt.