Barn som flyr till ett land ska enligt barnkonventionen ha samma rättigheter som andra barn i den staten, oavsett om de anländer ensamma eller tillsammans med sin familj, och oavsett om asyl har beviljats eller ej. Barns rättigheter är alltså så fundamentala att olika staters olika asylprocedurer inte ska tillåtas inkräkta på de centrala rättigheterna. Konventionsstaterna måste vidta alla lämpliga åtgärder som kan tänkas behövas för att säkerställa att det barn som söker status som flykting inom landet eller anses som flykting i enlighet med internationell eller nationell rätt ska erhålla lämpligt skydd. Staten ska också erbjuda humanitärt bistånd till dessa barn och se till så att deras mänskliga rättigheter efterlevs i kontakten med myndigheterna. Observera att de regler och rättigheter som hänger ihop med asylprocessen enligt Dublinförordningen behandlas i kategorin "Immigration" i huvudkategorin "Personliga rättigheter".
Dessa principer har utvecklats för att garantera att exempelvis ensamkommande barn får den trygghet de behöver trots att det inte finns någon förälder närvarande som kan erbjuda stöd och skydd. Beroende på hur barnkonventionen uttolkas av de olika staterna kan effekterna dock variera. Ska barnkonventionen respekteras och tillämpas fullt ut, alltså i enlighet med barnets bästa intressen, så skulle detta kanske normalt innebära att resterande delen av familjen också bör få stanna i landet för att inte hindra barnets utveckling och trygghet. Denna rättighet skulle även kunna tolkas som att den ger ett visst skydd till barnets familj i fråga om flyktingförhållanden. Att olika stater tolkar och tillämpar konventionen olika innebär dock att det i praktiken inte finns några sådana garantier.
Konventionsstaterna ska i enlighet med konventionen samarbeta för att skydda barnets intressen. Detta samarbete inkluderar att skydda och bistå barnet, samt vid behov spåra föräldrarna och andra familjemedlemmar i syfte att få till stånd ett återförenande. I de fall ett barns föräldrar, eller andra familjemedlemmar som kan tänkas vara lämpliga vårdnadshavare, inte kan spåras eller inte finns vid liv så ska barnet få hjälp av de sociala myndigheterna i landet. Barnet ska få samma skydd som övriga barn som kan ha berövats sin familjemiljö och erbjudas socialhjälp, bistånd, samt möjligheter till adoption/fosterfamilj.
Det är av stor vikt att dessa förfaranden sköts både snabbt och på ett professionellt sätt så att barnet snabbt kan återfå trygghet och stabilitet. Barnkonventionen lägger stor vikt vid staternas åtagande att säkerställa goda förhållanden för barnets utveckling, vilket innebär att det är viktigt att snabbt bereda barnet möjlighet till skolgång, samt vid de situationer då det visar sig att barnet är helt ensamt, hitta en permanent, acceptabel lösning som är den bästa möjliga för ett barn i en sådan situation. Om barnets bästa är att barnet ska få stanna i Sverige, exempelvis om det kommit från ett konfliktfyllt område utan möjlighet att återvända, så ska barnet få stanna i staten. Hur väl detta efterföljs i praktiken är dock svårt att veta. För konventionsstaternas del innebär deras åtagande att det måste finnas ett internationellt samarbete mellan länder vad gäller exempelvis informationsutbyte.
Barnkonventionen är inte bindande lag i Sverige. Särskilda regler om rättigheter för barn som flyr och som söker asyl i Sverige har dock tagits in i olika svenska lagar. Exempelvis ska barn som söker asyl i Sverige ha rätt till utbildning och hälso-, tand- och sjukvård i samma utsträckning som alla andra barn. Ensamkommande flyktingbarn har även rätt till en god man som kan ta tillvara dennes intressen och eventuellt även ett offentligt biträde under asylprocessen. Dessa förordnas av överförmyndarnämnden respektive migrationsverket eller domstol.