Tredjemansskador konkret och närliggande intresse


Huvudprincipen i den svenska skadeståndsrätten är att det endast är den som direkt drabbas av en skada som kan få skadestånd. Så kallade tredjemansskador ersätts enligt huvudregeln inte. Med tredjemansskador avses sådana skador som drabbar någon annan än den som drabbas av en person- eller sakskada. Med tredje man avses nämligen en utomstående person, d.v.s. någon som inte är involverad i det direkta skadelidare- och skadevållarförhållandet. Anledningen till att sådana skador i regel inte ersätts är framförallt att det är svårt för en skadevållare att förutse vilka skador som kan komma att drabba utomstående samt att en handling kan orsaka stora skador som drabbar många olika personer. Undantag från denna huvudregel har gjorts i vissa fall. Först och främst kan personskador föranleda ersättning för närstående till den skadelidande. Sådan ersättning utgår bland annat för kostnader och inkomstförluster som har uppstått för de närstående i samband med skadan. Härvid avses framförallt ersättning för kostnader som uppkommer på grund av att de närstående besöker den skadelidande på sjukhuset eller tar hand om den skadelidande under den akuta sjukdomstiden. Vidare kan ersättning utgå för begravningskostnader och begravningskostnader om en skada har lett till dödsfall. Då det gäller ersättning för sakskador kan det vara aktuellt att rättighetsinnehavare till skadad egendom kan få ersättning istället för den drabbade ägaren. Detta gäller framförallt då skadeståndet avser ersättning för den skadade egendomen. Här kan även påpekas att med rättighetsinnehavare avses någon som har en, i förhållande till äganderätt, begränsad rätt till egendomen såsom en person som hyr eller arrenderar egendomen ifråga. Situationen förhåller sig däremot lite annorlunda då det är fråga om ersättning för en följdskada, d.v.s. en skada som har uppkommit på grund av skadan på egendomen. I sådana fall är det fråga om en så kallad allmän förmögenhetsskada. Allmänna förmögenhetsskador är sådana skador som uppkommer till följd av en sak- eller personskada, men som drabbar någon annan än den som har drabbats av den direkta skadan. Det är således inte fråga om någon fysisk skada, d.v.s. en skada på egendom eller person, utan en helt ekonomisk skada. Allmänna förmögenhetsskador är vidare att skilja från de så kallade rena förmögenhetsskadorna. Med rena förmögenhetsskador avses sådana skador som uppkommer utan att någon person- eller sakskada föreligger. Detta är helt ekonomiska skador, såsom att ett företag förlorar pengar på att en avtalspart inte följer sina avtalsförpliktelser. I praxis har undantag gällande tredjemansskador gjorts då det föreligger ett särskilt och närliggande intresse till egendomen. Denna teori myntades i ett rättsfall där en skada som hade drabbat en elkabel som tillförde el till tre industribolaget. Skadan som hade drabbat elkabeln hade orsakats av oaktsamhet. Den som hade orsakat skadan var också skadeståndsskyldig. Skadan på elkabeln orsakade dessutom ett driftstopp för industribolagen, d.v.s. en allmän förmögenhetsskada. I rättsfallet konstaterades vissa förutsättningar som tillsammans föranledde att industribolagen ansågs ha ett konkret och näraliggande intresse till elkabeln. 1. Kabeln användes uteslutande för överföring av elektronisk kraft. 2. Det var av väsentlig betydelse för industribolagen att kraftledningen inte skadades. 3. Bolagen hade ett bestämmande inflytande över den skadade egendomen. Högsta domstolen tog härvid fasta vid att det bolag som ägde elkabeln var ett dotterbolag i samma koncern som de andra tre bolagen. Eftersom bolagen ansågs ha ett konkret och närliggande intresse av egendomen, fick bolagen rätt att kräva ersättning för den ekonomiska skada de drabbades av med anledning av driftstoppet. Undantagsregeln om skadeståndsmöjlighet i fall då ett konkret och näraliggande intresse föreligger kan även tillämpas i andra fall då man kan utgå från samma förutsättningar som nämns ovan och tillämpar de på den specifika situationen.

Bläddra bland juridiska artiklar