Inom skadeståndsrätten figurerar ett antal olika begrepp som kan vara svåra att förstå, men som är viktiga för den skadeståndsrättsliga diskussionen. Många begrepp ger uttryck för viktiga principer, som man måste ha kunskap om för att kunna göra en skadeståndsbedömning. Andra begrepp beskriver omständigheter och företeelser av olika slag medans åter andra beskriver olika kategorier av personer och skador. I den här artikeln skall ges en introduktion till olika begrepp och vad dessa betyder.
Skadevållare och skadelidande är inte så värst svåra att förstå. Skadevållaren är den som har orsakat en skada medans skadelidanden är den som blir utsatt för skadan. Med tredje man avses personer som är utanför skadevållar- och skadelindandeförhållandet, d.v.s. utomstående personer. Ibland talas även om principaler, med vilket förstås personer med så kallat principalansvar (exempelvis arbetsgivare).
Att hålla reda på vilka skadetyper de olika skadorna delas upp i är väsentligt för att förstå skadeståndsrätten. Först och främst kan nämnas personskador, vilket är fysiska eller psykiska skador som drabbar en person. Skador som drabbar egendom kallas istället för sakskador. Ibland talas om rena förmögenhetsskador, med vilket avses sådana skador som varken är personskador eller sakskador, d.v.s. helt ekonomiska skador. Den fjärde skadetypen är kränkning. Sådan skada uppkommer då någon har utsatts för brott av vissa slag. Skadorna kan sedan delas upp i ideella och ekonomiska skador. Med ideella skador avses sådana skador som inte är ekonomiska och med ekonomiska skador avses sådana skador som kan uppskattas i pengar.
Med ansvarsgrund avses en omständighet som föranleder skadeståndsansvar. Anledningen till att man tar ställning till detta är att alla skador inte skall medföra skadeståndsansvar. Man brukar tala om culpa, vilket är ett uttryck för oaktsamhet. Ibland talas även om uppsåt, vilket innebär att någon företar en handling med insikt om dess troliga konsekvenser. En ansvarsgrund är culpaansvar, vilket innebär att ansvar uppkommer vid oaktsamhet. Den så kallade culpabedömningen brukar vara huvudregeln för bedömningen av ansvaret. Vid en culpabedömning skall ställning tas till om skadevållaren har varit culpös, d.v.s. tagit en otillåten risk. En annan ansvarsgrund är strikt ansvar, vilket innebär att skadeståndsansvar föreligger även om skadevållaren inte har varit oaktsam. Principalansvar är ytterligare en ansvarsgrund och innebär att någon svarar för någon annans culpa. Principalansvar gäller bland annat för arbetsgivare när anställda orsakar skador i arbetet.
När man skall bedöma hur en skada har orsakats brukar uttrycket adekvat kausalitet komma upp. Med kausalitet avses för det första att det föreligger ett orsakssamband mellan handlingen och skadan. Om ett orsakssamband föreligger innebär detta att skadan kan sägas ha orsakats av handlingen. Med adekvans förstås att sambandet mellan skadan och handlingen inte är alltför avlägset. För att beskriva detta talas ibland om att skadan skall ligga i farans riktning. Med detta menas att handlandet skall ha medfört en ökad risk för den aktuella skadan och att sambandet mellan risken och skadan är möjligt att inse. Helt oväntade skador är inte adekvata. Ibland talas även om skyddat intresse, varvid avses att om skadevållaren har överträtt en handlingsnorm uppkommer skadeståndsansvar om normen har för avsikt att skydda det intresse som har skadats.
Med färdiga skador avses sådana skador som redan har uppkommit. Om någon har dödats för att denne har blivit skjuten är skadan färdig. Även om personen efter att ha blivit skjuten och dödad blir överkörd påverkar det inte bedömningen. Skadan har orsakats av skjutningen och inte av påkörningen. Pågående skador är sådana skador där händelseförloppet är pågående. I sådana fall har den definitiva skadan ännu inte uppkommit.