En huvudregel inom den svenska skadeståndsrätten är att åtminstone oaktsamhet förutsätts för att någon skall åläggas skadeståndsansvar. Dock görs undantag härifrån i vissa fall och ansvar kan då komma upp oberoende om någon har varit oaktsam. Sådant ansvar kallas för strikt ansvar. Allt som krävs för att den som är ålagd strikt ansvar skall bli skadeståndsskyldig är att det finns ett orsakssamband mellan skadan och den verksamhet som är ålagd det strikta ansvaret. Anledningen till att man har strikt ansvar är bland annat att det vid vissa riskfyllda verksamheter är svårt att undvika skador och det är då rimligt att den som bedriver sådan verksamhet skall åläggas ett skadeståndsrättsligt ansvar för skador som uppkommer genom bedrivandet av verksamheten. Huvudregeln är att det krävs lagstöd för att strikt ansvar skall bli aktuellt. Detta innebär att strikt ansvar i regel inte förekommer om det inte har föreskrivits sådant ansvar i lag. Dock kan strikt ansvar uppkomma vid vissa farliga verksamheter även utan stöd i lag.
I ett fall hade en person som bedrev försäljning av kakelplattor drabbats av skador när lokalen översvämmades. Anledningen till att lokalen översvämmades var en läcka i en fjärrvärmeledning. Frågan var om ägaren av fjärrvärmeanläggningen skulle åläggas ansvar för skadorna. Högsta domstolen (HD) började med att konstatera att det inte finns någon allmän grundsats om strikt ansvar vid farlig verksamhet i svensk rätt. Däremot har strikt ansvar ålagts främst i grannelagsrättsliga förhållanden och vid verksamhet av särskilt farlig art. HD konstaterade vidare att drift av en fjärrvärmeanläggning inte kunde betraktas som en farlig verksamhet, men att det låg i sakens natur att brott i rörsystemet med utsläpp av hett vatten aldrig kan undvikas helt. Dock togs hänsyn till att stora skador kan uppkomma genom sådana läckor samt att skadan vanligtvis drabbar någon som står i ett kontraktsförhållande till den som driver anläggningen. Vidare uppmärksammades att den som driver anläggningen praktiskt taget har en monopolställning. HD ansåg därför att goda skäl fanns för att den som driver en sådan anläggning bör bära skadorna som uppkommer därigenom. Vidare påpekades att ett strängt ansvar för den sortens skador även skulle fungera som ett incitament till att öka säkerheten på anläggningen. Innehavaren av fjärrvärmeanläggningen ålades därför ett strikt skadeståndsansvar och ersättning utgick.
I ett annat fall fastslogs att även den som var innehavare av en regnvattenanläggning skulle bära ett strikt ansvar för sådana skador som hade orsakats av vattenutsläpp från anläggningen. HD anförde att det inte fanns någon anledning att bedöma innehavarens ansvar i det här fallet annorlunda än bedömningen för den som innehar en fjärrvärmeanläggning. Däremot ålades inte strikt ansvar i ett fall där en damm för vattenreglering hade översvämmats till följd av osedvanligt stora vattenmängder. HD påpekade att det var skillnad mellan fall då det föreligger brott på ledningar och sådana skador som uppkommer då en anläggning inte är tillräckligt dimensionerad för en ovanligt stor vattentillströmning. Däremot förelåg strikt ansvar i ett fall där en skada hade uppstått på grund av att en spillvattenledning var blockerad av rottillväxt. Enligt HD var en omständighet som att en ledning var igensatt av rötter inte oförutsebar och skäl för strikt ansvar ansågs föreligga.
Som kan utläsas av rättsfallen kan strikt ansvar uppkomma även om det inte är fråga om någon farlig verksamhet när en skada har uppkommit genom brott på ledningar och rör eller vid liknande skador. Anledningen härtill är att sådana skador typiskt sett är förutsebara och innehavaren av anläggningen anses vara bättre lämpad att bära kostnaderna för sådana skador.