När barn och ungdomar orsakar skador uppkommer särskilda frågor gällande ansvaret för dessa skador. För det första måste bedömas i vilken grad ansvar skall uppkomma för barnet. Barn och ungdomar kan åläggas skadeståndsrättsligt ansvar, men bedöms i regel mildare än vad vuxna gör. Hänsyn tas till att barn och ungdomar inte har samma möjligheter att förstå konsekvenser av sitt agerande och att de sällan har de ekonomiska resurserna att stå för kostsamma skadeståndsanspråk. Väldigt unga barn, i åldrarna mellan noll och fem, kan i regel inte alls åläggas skadeståndsansvar. Däremot uppkommer ett större ansvar för ungdomar mellan 15 och 18. Där motsvarar ansvaret i regel det ansvar som uppkommer för vuxna skadevållare. En annan fråga är om barnens vårdnadshavare kan åläggas skadeståndsansvar för sådana skador som orsakas av barn.
För det första kan påpekas att det finns en särskild regel som föreskriver att vårdnadshavare har att se till att barnet står under uppsikt, så att det inte kan orsaka skada. Om vårdnadshavaren själv inte kan utöva uppsikt över barnet skall denne vidta andra lämpliga åtgärder för att tillse att barnet inte orsakar skador. Denna regel har ansetts kunna läggas till grund för skadeståndsansvar gentemot barns vårdnadshavare då barn orsakar skador. Om vårdnadshavaren inte har utövat tillräcklig uppsikt över barnet kan detta anses vara oaktsamt och skadestånd kan då utgå enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler. Vilken tillsyn som behövs i det specifika fallet bedöms utifrån barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter. Konstateras kan att ju yngre barnet är desto större skäl finns att ha särskild uppsikt över barnet. Som exempel på situationer då ansvar kan uppkomma är då man exempelvis lämnar över en farlig leksak till ett litet barn eller om man inte reagerar när ett barn leker med en sådan farlig leksak. Även de som tillfälligt har hand om barn, som till exempel skolpersonal svarar för oaktsam underlåtenhet att utöva uppsikt över barnen.
Som exempel på situationer då ansvar har uppkommit i praxis kan nämnas ett fall då en femårig flicka utan kontroll klippte bilder ur en tidning med en nagelsax. Modern, som inte hade hindrat flickan från att använda saxen, ålades skadeståndsansvar då flickan skadade en jämnårig lekkamrat. I ett annat fall blev en man skadeståndsskyldig då flera barn och vuxna hade spelat fotboll i en trädgård och mannens son sparkade ut bollen på gatan varvid en cyklist skadades. Skadeståndsansvaret grundandes på att mannen hade deltagit i spelet, utan att se till att fara för trafiken inte uppkom. Skadeståndsskyldighet uppkom för en kommun då en sjuårig pojke stack ett vasst järnföremål i ögat på en annan pojke när de var på ett kommunalt fritidshem. Föremålet var en del av en uppsättning snickarverktyg som barnen kunde använda. HD ansåg att man hade varit försumlig då man lät barnen använda de verktyg som fanns i snickarrummet. I ett annat fall uppkom däremot inte skadeståndsansvar för fadern till en pojke som hade lekt med en korkbössa. Den nioårige pojken hade lämnat över korkbössa till en sexårig pojke varefter skada uppkom. Dock ansåg HD inte att det var vårdslöst att fadern hade låtit sonen leka med korkbössan.
Även om föräldrar i allmänhet endast ansvarar för sådana skador som deras barn orsakar om föräldern har varit vårdslös uppkommer skadeståndsskyldighet oberoende av vårdslöshet om barnet har orsakat skadan genom en brottslig handling. Däremot är ansvaret begränsat till en femtedels prisbasbelopp (år 2012 uppgår prisbasbeloppet till 44 000 kronor) för varje skadehändelse. Varje skadehändelse syftar till om det föreligger flera olika skador. Om barnet har orsakat flera olika skador anses föräldern vara ersättningsskyldig för de olika skadorna och begränsningen gäller för varje skada i sig. För det fall ersättningen inte räcker för att täcka flera skadelidandes skador skall deras skadeståndsanspråk sättas ned proportionellt. Detta innebär att skadeståndsanspråken skall sättas ned med lika stor andel.