Europakonventionen gäller för mänskliga rättigheter och vissa grundläggande friheter och har ratificerats av Sverige och ett antal andra länder inom Europa. Dessutom har EU tillträtt Europakonventionen, vilket ytterligare befäster konventionens betydelse. När Sverige tillträdde Europakonventionen utgick man från att Sverige skulle uppfylla kraven som ställdes utan problem. Så var dock inte fallet och ett antal rättsfall där Sverige blev fällt i Europadomstolen föranledde en ändring av både praxis och lagstiftning. Praxis på det här området har utvecklats i stor grad under de senaste åren och konventionen har behandlats i allt fler domar. Här nedan skall vi behandla en del av utvecklingen av detta område inom skadeståndsrätten.
Kränkningsersättning är en ersättning som kan utgå då någon har utsatts för en allvarlig kränkning genom att ha drabbats av ett brott mot dennes frihet, frid, person eller ära. Det är vidare själva kränkningen som skall ersättas. Enligt svensk rätt förutsätts stöd i lag för att kränkningsersättning skall utgå. Denna princip kom att ställas på sin spets i ett rättsfall där Högsta domstolen hade att pröva om kränkningsersättning kunde utgå på grund av att en persons rättigheter enligt Europakonventionen hade åsidosatts. I fallet hade en man anklagats för brott, men det kom att ta sju år innan friande dom meddelades. HD började med att konstatera att mannens rätt till rättegång i skälig tid, vilket är en rättighet enligt konventionen, hade kränkts. Därefter konstaterade HD att det inte finns något lagstadgat förbud mot att utdöma ideellt skadestånd utan lagstöd, även om det är en allmän princip att lagstöd krävs. Vidare konstaterade HD att Europadomstolen i ett flertal fall har utdömt skadestånd då någons konventionsenliga rättigheter har kränkts och att svenska domstolar bör följa Europadomstolens praxis. Detta då vi måste följa Europakonventionen och Europadomstolen är den främsta tolkaren av konventionen. Kränkningsersättning utgick därför och HD öppnade således för möjligheten att lämna kränkningsersättning som är direkt grundad på en överträdelse av Europakonventionen.
I ett annat fall väckte Skanska skadeståndstalan mot Regeringsrätten (numera Högsta Förvaltningsdomstolen). Anledningen härtill var att Skanska hade erhållit en grustäktsrätt. Beslutet om grustäktsrätten vann laga kraft, vilket innebär att det inte längre kan överklagas, men kom att bli föremål för en överprövningstalan. Några som var emot beslutet väckte nämligen talan hos Regeringsrätten med en förevändning om att beslutet var olagligt. Regeringsrätten beslutade sig för att pröva talan, men underlät därvid att kommunicera detta med Skanska. Skanska visste således inte om att ett mål gällande deras rättighet förelåg förrän en annan talan väcktes mot bolaget för att förhindra grustäkten. Med anledning härav väckte Skanska en skadeståndstalan mot Regeringsrätten som efter ett antal turer fram och tillbaka kom att prövas av HD. HD:s dom blev en minoritetsdom, två ledamöter var skiljaktiga och tre ledamöter stod bakom domen. Enligt HD hade bristen på kommunikation visserligen varit ett fel av Regeringsrätten, men att detta fel inte var av skadeståndsgrundande art. Man ansåg helt enkelt inte att vållande förelåg, vilket kan tyckas vara rätt anmärkningsvärt.
I ett annat rättsfall prövade HD en talan baserad på konventionen. I fallet hade en försäkringstagare erhållit försäkringsersättning för en whiplashskada. Eftersom sådana skador är svåra att bevisa finns antagligen ett stort mörkertal gällande påstådda whiplashskador. Försäkringsbolaget hade fattat misstanke gällande försäkringstagarens skada och beslutat att anlita en detektivbyrå som filmade den försäkrade och därmed kunde konstatera att den försäkrade inte var skadad. Försäkringstalan väckte på grund av det skadeståndstalan med utgångspunkt i att hennes rätt till privatliv skulle ha kränkts. HD konstaterade i rättsfallet att konventionen inte kan läggas till grund för anspråk mellan enskilda. Det är nämligen staten, och inte privatpersoner eller företag, som är underställd konventionen.
Som vi kan se har utvecklingen gått framåt snabbt och idag gäller stor rättsosäkerhet på området. Konstateras kan också att konventionen har blivit en integrerad del av skadeståndsrätten och hänsyn måste i framtiden tas till den praxis som bildas av Europadomstolen. Man kan även konstatera att ett rättighetsorienterat synsätt har fått vunnit större mark inom skadeståndsrätten. Skadeståndsansvar grundas i allt fler fall på en rättighet. Hur Europakonventionen kommer påverka utvecklingen av den svenska skadeståndsrätten i framtiden är omöjligt att säga, men det står klart att skadeståndsrätten även i framtiden till hög grad kommer påverkas av konventionen.