När skadeståndsrättsliga frågor skall bedömas är det viktigt att, precis som gäller vid alla tvister, bestämma hur bevisningen skall föras. Vilka regler som gäller för bevisningen kan vara av stor vikt både för skadevållare och för den skadelidande, eftersom bevisningen är avgörande för om skadestånd skall utgå. Huvudregeln är att den som påstår något i en tvist har att bevisa det. Således är det den skadelidande som är skyldig att bevisa att en skada har uppkommit, att skadevållaren har varit vårdslös och att det finns ett tillräckligt orsakssamband mellan skadan och den vårdslösa handlingen. Skadevållaren måste i sin tur bevisa om omständigheter som föranleder att skadestånd inte skall utgå föreligger. Exempelvis att den skadelidande har varit medvållande till skadan eller att åtgärden har varit försvarlig för att det förelåg nöd osv.
Allmänt kan sägas att beviskravet inom skadeståndsrätten är att den skadelidande skall styrka att skadan har uppkommit på påstått sätt. Högsta domstolen har däremot gjort undantag från denna princip bland annat då det är fråga om konkurrerande skadeorsaker. Med konkurrerande skadeorsaker menas att flera olika omständigheter skulle ha kunnat föranleda skadan på egen hand. Det är i sådana fall möjligt att skadan har uppkommit på annat sätt än det som skadelidanden gör gällande. När det är särskilt svårt för den skadelidande att framlägga en fullständig bevisning som kan utesluta andra orsaksmöjligheter har man i praxis tillämpat en mildare bevisregel. I ett fall förde en ägare till en fiskodling talan mot kommunen på grund av att fiskarna hade dött. Ägaren påstod att alla fiskar hade dött på grund av att kommunen hade släppt ut fenol i ett avloppsdike varefter vatten från diket trängt in i fiskodlingen. Kommunen påstod istället att fiskdöden antagligen hade uppkommit till följd av syrebrist i fiskdammen. HD konstaterade att fiskodlingsägarens förklaring framstod som klart mer sannolik än den orsak som kommunen hade anfört och skadestånd utdömdes därför. Huvudregeln är således att om man lyckats bevisa en orsak som klart mer sannolik än någon annan orsak anses bevisningen vara tillräcklig.
I vissa fall har man i speciallagstiftning anfört att andra beviskrav än de allmänna skall gälla. Först och främst kan nämnas att då det är fråga om miljöskador gäller ett annat beviskrav. För dessa föreskrivs att en skada skall anses ha orsakats av en sådan störning som ger rätt till ersättning om det med hänsyn till störningarnas och skadeverkningarnas art, andra tänkbara orsaker till skadan och övriga omständigheter föreligger övervägande sannolikhet för att skadan har orsakats av störningen. Här räcker det således med övervägande sannolikhet. Observera att det är ett lindrigare beviskrav än vad som gäller då det krävs att orsaken är klart mer sannolik. Då det gäller produktskador, vilket är skador som orsakas av en säkerhetbrist i en produkt, gäller ett presumtionsansvar för den som har tillhandahållit produkten. För att den som är ansvarig skall undgå skadeståndsansvar förutsätts att denne visar att säkerhetsbristen inte fanns då denne satte produkten i omlopp i näringsverksamhet alternativt gör sannolikt att den inte fanns då produkten sattes i omlopp. Med att sätta produkten i omlopp menas att den lämnas vidare till nästa säljled. Skadeståndsansvar kan även undgås om den ansvarige visar att säkerhetsbristen antingen berodde på att produkten var tvungen att stämma överens med tvingande myndighetsföreskrifter eller att det inte gick att upptäcka säkerhetsbristen då man inte hade sådan kunskap då produkten sattes i omlopp.
Ett annat beviskrav tillämpas även vid arbetsskador, d.v.s. sådana skador som är orsakade på grund av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet. Beviskravet gällande arbetsskador är att övervägande skäl skall tala för att det påstådda olycksfallet har orsakat skadan i det aktuella fallet. Vid bedömningen om övervägande skäl föreligger skall en helhetsbedömning av omständigheterna i fallet beaktas. För att annan skadlig inverkan skall räknas som en arbetsskada skall vid en helhetsbedömning orsaken typiskt sett kunna ge upphov till skadan och övervägande skäl tala för att skadan har orsakats på det sätt som påstås.