Utgångspunkten inom skadeståndsrätten är att fullt skadestånd skall utgå då en ansvarsgrundande handling har företagits. Att full ersättning utgår innebär att hela den skada som har orsakats den skadelidande ersätts. Dock kan skadeståndet komma att jämkas i vissa fall. Med jämkning menas vidare att skadeståndet sätts ned. Detta kan bli aktuellt bland annat då den skadelidande har medverkat till skadan, då den skadelidande på något sätt har haft nytta av skadan eller om skadevållarens ekonomiska förhållanden föranleder det. I det följande skall en introduktion till de olika jämkningsmöjligheterna lämnas.
För det första kan nämnas att jämkning kan bli aktuellt då skadan har orsakats av ett barn eller av en ungdom. Barn och ungdomar kan precis som vuxna bli skadeståndsansvariga, men större skäl för jämkning finns i dessa situationer. När en ungdom har fyllt arton skall dock reglerna som gäller för vuxna tillämpas. Enligt lagen skall ansvar utgå i den mån det är skäligt. Vid denna bedömning tas hänsyn till ålder och utveckling, handlingens beskaffenhet, föreliggande ansvarsförsäkring och andra ekonomiska omständigheter samt övriga omständigheter. Först och främst kan påpekas att om barnet har en ansvarsförsäkring som täcker skadan finns sällan anledning att jämka skadeståndet. Dessutom gäller att om skadevållaren är mellan 15 och 18 år kommer jämkningen snarare att prövas för de regler som gäller för vuxna. Det är framförallt i situationer då skadorna är stora och skadeståndsansvaret därför skulle bli väldigt betungande som jämkning blir aktuellt.
Compensatio lucri cum damno (avdrag för den nytta förlusten innebär) är en princip som innebär att om den skadelidande får fördelar av en skada skall dessa avräknas från skadeståndsersättningen. Vissa förmåner skall avräknas redan på grundval av de skadeståndsrättsliga reglerna och principens tillämpningsområde är något oklart. För att avräkning skall kunna göras enligt principen förutsätts i regel att det är fråga om en uppenbar fördel som har ett nära samband med skadan. Dessutom bör kunna krävas att det är fråga om en ekonomisk fördel.
Medvållande från den skadelidandes sida är en annan jämkningsgrund. För det fall den skadelidande har drabbats av en personskada gäller att jämkning på grund av medvållande endast skall ske om den skadelidande har medverkat genom grov vårdslöshet. Dessutom skall grov vårdslöshet tillämpas särskilt strikt i dessa fall och endast i undantagsfall bör jämkning kunna vara aktuellt. Däremot kan jämkning komma ifråga även vid ringa oaktsamhet om den skadelidande har gjort sig skyldig till rattfylleri vid förande av motordrivet fordon. Sakskador och rena förmögenhetsskador kan jämkas om den skadelidande, eller någon annan på skadelidandes sida, har medverkat till skadan genom oaktsamhet. Detta innebär att jämkning kan ske även om den skadelidande själv inte är vårdslös, utan även om vårdslösheten till exempel finns hos den skadelidandes anställda.
Även förhållanden på skadevållarens sida kan föranleda jämkning. Enligt en särskild regel skall hänsyn tas till om skadeståndet skulle bli oskäligt betungande för skadevållaren. Eftersom regeln utgår från ekonomiska förhållanden blir jämkning inte aktuellt om skadevållaren har en ansvarsförsäkring som täcker det aktuella skadeståndet. Även i fall då skadevållaren borde ha tecknat ansvarsförsäkring utesluts jämkning. Det är även viktigt att uppmärksamma att det är fråga om en undantagsregel och mycket krävs därför för att jämkning skall kunna ske. Om man har kommit fram till att skadeståndet skulle bli oskäligt betungande för skadevållaren måste man även bedöma om den skadelidandes behov av skadeståndet skall utesluta jämkning ändå. Även övriga omständigheter skall beaktas. Som exempel på sådana omständigheter kan nämnas skadevållarens skuld till skadan, bland annat om grov eller lindrig oaktsamhet föreligger eller om handlingen har företagits med uppsåt.