Huvudregeln inom den svenska skadeståndsrätten är att den som har orsakat en skadeståndsgrundande skada skall ersätta hela skadan. Detta brukar uttryckas som att den skadelidande skall försättas i samma ekonomiska situation som om någon skada inte hade uppkommit. Beräkningen brukar utgå från den så kallade differensmetoden. Differensmetoden innebär att man jämför den skadelidandes situation efter skadan med hur den skadelidandes situation troligen hade sett ut om skadan inte hade uppkommit. Skillnaden mellan dessa båda situationer motsvarar sedan skadeståndet. Dock kan avsteg från denna huvudprincip göras i vissa situationer. Jämkning, d.v.s. nedsättning av skadeståndsskyldigheten, kan exempelvis ske på grund av att den skadelidande har medverkat till skadan själv. Jämkning kan också ske på grund av omständigheter på skadevållarens sida.
En ekonomisk jämkningsregel finns som föreskriver att om skadeståndet är oskäligt betungande med hänsyn till skadevållarens ekonomiska förhållanden kan jämkning ske efter vad som är skäligt. Vid skälighetsbedömningen skall beaktas den skadelidandes behov av skadestånd och övriga omständigheter. Bestämmelsen är en undantagsregel och skall således tillämpas restriktivt. Härvid kan påpekas att skadestånd och försäkring ofta går hand i hand och då skadan täcks av en ansvarsförsäkring är jämkning inte aktuellt. För att denna jämkningsmöjlighet skall kunna tillämpas förutsätts att skadeståndet skulle bli oskäligt hårt mot den skadeståndsskyldige. Det krävs att den skadeståndsskyldiges levnadsstandard under en längre tid skulle inskränkas avsevärt mer än en normal persons. Vidare kan hänsyn tas till anhörigas behov. Har den skadeståndsskyldige sparkapital får detta tas i anspråk med undantag för ett mindre kapital som behövs för en förestående pension, vid kronisk sjukdom och liknande omständigheter. Under vissa situationer kan den skadeståndsskyldige ha rätt att ha kvar en åretruntbostad där denne har bott under en längre tid.
Jämkningsregeln kan tillämpas vid alla typer av skador. Således kan jämkning komma ifråga vid såväl sakskador som personskador, vid rena förmögenhetsskador och vid kränkning. Regeln är även allmänt tillämplig gällande skadeståndsskyldighet som åläggs genom speciallagstiftning eller kontraktsrättsliga regler. Vid rent strikt ansvar, d.v.s. ansvar där oaktsamhet inte förutsätts för skadeståndsskyldighet, är det ofta svårare att motivera en jämkning med tanke på anledningarna till att rent strikt ansvar åläggs i vissa situationer. Dock kan det finnas situationer då det anses rimligt att jämka även rent strikt ansvar. Eftersom en förutsättning för jämkning är att ansvaret är oskäligt betungande kan det inte bli aktuellt att jämka då en ansvarsförsäkring täcker skadan. Även i situationer då den skadeståndsskyldige borde ha tecknat en ansvarsförsäkring kan jämkning uteslutas. Vidare kan det vara så att den skadeståndsskyldige borde ha tecknat en ansvarsförsäkring upp till ett visst belopp, varvid jämkning kan komma ifråga ned till det beloppet. Om exempelvis skadan uppgår till 4 miljoner kronor och den skadeståndsskyldige borde ha tecknat en ansvarsförsäkring som täcker skador för 2 miljoner kronor kan jämkning komma att ske ned till 2 miljoner kronor, men inte mer. En sådan skyldighet anses i allmänhet åligga företag men inte privatpersoner.
Om man har kommit fram till att skadeståndet är oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige får man även pröva om man ändå skall utesluta jämkning med hänsyn till den skadelidandes behov av skadeståndet. För det fall den skadelidande har en ovanligt bra ekonomi kommer jämkning som annars skulle vara utesluten vara möjlig. Dock kan dålig ekonomi motivera att skadeståndet inte skall jämkas, om det skulle vara oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige. Den skadelidandes behov av ersättning kan exempelvis vid personskador ersättas genom brottsskadeersättning eller genom personförsäkring. Vidare kan beaktas att om ett stort företag eller staten har drabbats av en skada eller om skadan täcks av en försäkring på den skadelidandes sida. Vid bedömningen av övriga omständigheter tas främst hänsyn till den ansvariges grad av skuld. Det är dock viktigt att jämkning kan ske även vid uppsåtligt handlande. Ofta motiveras jämkning i sådana fall med att den skadeståndsskyldiges möjligheter att återanpassas till samhället skulle äventyras genom skadeståndet. Däremot skulle jämkning troligtvis inte bli aktuellt vid grova brott såsom grov misshandel, rån eller annan allvarlig brottslighet riktad mot person.