Skadestånd kan uppkomma i syfte att utge ersättning för oaktsamma handlingar som har orsakat andra skada. För att begränsa det skadeståndsrättsliga ansvaret uppställs ett krav på så kallad adekvat kausalitet. Med detta menas att det måste föreligga ett förutsebart orsakssamband mellan skadan och den oaktsamma handlingen. Kausalitet innebär nämligen att det finns ett sådant samband mellan skadan och handlingen att skadan kan anses ha orsakats av den oaktsamma handlingen. Adekvans innebär att skadan skall vara en påräknelig följd av handlingen. Ibland säger man att skadan skall ligga i farans riktning. Syftet med denna begränsning är först och främst att skadestånd inte skall drabba den som inte har orsakat en skada genom sitt oaktsamma beteende. Vidare skall inte skadeståndsansvar uppkomma om det inte fanns någon möjlighet att förutse skadan och därigenom förhindra den.
När man talar om kausalitet dyker ibland begreppen samverkande och konkurrerande skadeorsaker upp. Med samverkande skadeorsaker avses att en eller flera händelser samverkar tillsammans med den oaktsamma handlingen och därigenom vållar skada. Konkurrerande skadeorsaker innebär däremot att skadan kan ha orsakats av flera olika händelser, utan att de måste ha samverkat för att skadan skulle uppkomma. Med andra ord har den oaktsamma handlingen varit tillräcklig för att orsaka skada på egen hand, men det måste inte nödvändigtvis vara just den handlingen som orsakade skadan. När man skall bedöma konkurrerande skadeorsaker är det relevant att se till om skadan kan anses vara färdig eller inte. Med en färdig skada avses att skadan redan har uppkommit. Om någon bryter benet på grund av att denne blir påkörd av en bil är skadan färdig. Däremot är skadan inte färdig om händelseförloppet fortfarande är pågående. Om personen samtidigt som denne blir påkörd av en bil även blir påkörd av en cykel är skadan inte färdig. Skadeståndsansvar uppkommer vid färdiga skador, även om en ny skada uppkommer därefter. Tvärtom uppkommer inte skadeståndsansvar om en redan färdig skada föreligger och någon ny skada inte har uppkommit.
Vissa grundläggande regler gällande konkurrerande skadeorsaker har under åren upparbetats i rättspraxis. För det första gäller att om två händelser är tillräckliga för att medföra en och samma skada, men är helt oberoende av varandra, skall först tas ställning till om båda händelserna har orsakats genom oaktsamhet. Om så är fallet skall båda skadevållarna betala skadestånd. Ifall den ena omständigheten har orsakats genom oaktsamhet, samtidigt som den andra omständigheten inte har orsakats genom oaktsamhet, blir utgångsläget svårare. Om exempelvis en person måste sjukskrivas därför att denne har blivit påkörd, men dessutom inte kan arbeta på grund av att denne har drabbats av ett virus, tycks utgångspunkten vara att skadeståndsskyldighet ändå skall uppkomma för den oaktsamma händelsen. För det fall två personer tillsammans orsakar en skada och man därvid inte kan urskilja vem som har gjort vad blir båda ansvariga för hela skadan. För det fall två personer misshandlar en tredje skall de båda bli skadeståndsskyldiga med samma belopp. Det spelar i sådana fall inte heller någon roll om en av personerna har tagit större del i misshandeln.
En allmän princip är att skadevållaren får ta skadelidanden såsom han är. Detta innebär att även om en större skada än väntat uppkommer på grund av att skadevållaren är mer mottaglig för skador än andra utesluts inte skadeståndsansvar. Vidar anses en allmän princip vara att bara på grund av att det tidigare kan ha funnits en annan skadevållare, vars ansvar inte kan fastställas i det aktuella fallet, skall inte den skadelidande gå miste om sin ersättning.
För det fall två händelser tillsammans samverkar till en skada som kan delas upp, och man kan hänföra den ena händelsen till en del av skadan och den andra händelsen till en annan del av skadan, skall skadeståndsskyldigheten delas upp. En sådan uppdelning av skadan kan även bli aktuell om skadeståndsbedömningen måste göras uppskattningsvis. Däremot kan bevissvårigheter föranleda att någon uppdelning inte blir aktuell. I sådana fall skall bedömningen vara densamma som då skadan inte kan delas upp.