När någon drabbas av en skada som har orsakats av någon annan genom ansvarsgrundande handlande utgår skadestånd. Skadorna delas upp i sakskador, personskador och förmögenhetsskador. Med en sakskada avses skada orsakad egendom och personskador är fysiska och psykiska skador som orsakas en person. Förmögenhetsskador är istället helt ekonomiska skador, som inte har uppkommit genom en sak- eller personskada. För att skadeståndsansvar skall föreligger förutsätts även att den skadeorsakande handlingen täcks av en så kallad ansvarsgrund. Med detta menas att inte allt handlande skall föranleda skadeståndsansvar, utan endast sådana handlingar där det är befogat. Huvudregeln är att den som orsakar en skada genom vårdslöshet skall ansvara för skadan. Det kan dock finnas situationer då skadeståndsansvar uppkommer utan vårdslöshet. Detta kallas för strikt ansvar. När en skada uppkommer är det inte ovanligt att någon utomstående, vilket kallas för tredje man, drabbas av skadan. Det kan exempelvis vara så att någon har fått löfte att låna en bil en viss dag och sedan skadas bilen. Den som är direkt skadelidande är bilägaren, eftersom det är dennes egendom som skadas. Personen som skulle låna bilen är istället tredje man, men skada har ändå uppkommit för att denne exempelvis drabbas av kostnader för att hyra en ersättningsbil. Huvudregeln inom skadeståndsrätten är att endast den som direkt drabbas av en skada kan få ersättning härför, vilket innebär att tredjemansskador inte skall ersättas. Anledningarna härtill är bland annat att sådana skador kan vara svåra för skadevållaren att förutse, att tredjemansskador i regel ligger utanför skyddsområdet för skadeståndsreglerna osv. Några undantag från huvudregeln om att tredjemansskador inte ersätts finns givetvis. I lagen föreskrivs till exempel att den som är närstående till den som har drabbats av en personskada skall få ersättning för vissa kostnader. Då en personskada har lett till dödsfall skall även ersättning för begravningskostnader samt för förlust av underhåll lämnas till de efterlevande. Vid sakskador kan ersättning också aktualiseras, framförallt då någon har en begränsad rättighet till viss egendom. Med begränsad rättighet menas att någon inte är ägare till egendomen men har en rätt till egendomen ändå, som exempelvis en arrendator, den som hyr egendom och liknande. När det gäller ersättning för värdet av den skadade egendomen kan den som innehar egendomen med nyttjanderätt eller liknande rätt få ersättningen istället för ägaren. Det är även möjligt att ersättningen skall delas upp mellan den som äger egendomen och den som nyttjar egendomen. Dock är det viktigt att uppmärksamma att skadevållarens skadeståndsskyldighet inte påverkas av detta. Skadeståndsskyldigheten avser oavsett samma belopp. Då skadan istället är en så kallad följdskada, som t.ex. inkomstförluster och kostnader som har uppstått på grund av att egendomen skadades, är det mer osäkert om ersättning kan utgå till nyttjanderättshavaren. Då det gäller praxis på området kan först nämnas ett fall där en person som var brukare av ett fordon inte ansågs ha rätt till ersättning för inkomstförlust och andra kostnader när fordonet hade skadats i trafik. Det var sonen som ägde bilen, men brukaren var den som disponerade bilen, stod för utgifterna och var dessutom antecknad som huvudsaklig brukare i ett försäkringsbrev. Detta var dock enligt Högsta domstolen inte tillräckligt för att han skulle ha rätt till ersättning istället för ägaren av bilen. Däremot utgick ersättning för en person som hade en bostadsrätt, vilket också är en nyttjanderätt, då bostadsrättsföreningens fastighet skadades. HD uttalade att bostadsrättsinnehavare har en ägarlik ställning, vilket föranledde ett avsteg från huvudregeln. Slutligen kan nämnas att andra än fastighetsägare har ansetts vara berättigade till ersättning vid miljöskador.