I de rättigheter som det innebär att ha ett patent, ingår rätten att licensiera ut (hela, eller vissa begränsade delar av) rätten till uppfinningen. Om man som patentinnehavare inte själv har möjlighet, eller inte känner för, att själv yrkesmässigt utnyttja uppfinningen, men ändå vill kvarstå som patentinnehavare, kan man i ett licensavtal ge någon annan rätt att utnyttja uppfinningen. Även för det fall att patentinnehavaren själv utnyttjar uppfinningen yrkesmässigt kan det finnas skäl att dessutom licensiera ut uppfinningen. Att ge någon annan en licens innebär alltså på sätt och vis att man godkänner att denna andra part (lovligen) gör intrång i den ensamrätt som man annars har. Alla licenser ges dock inte frivilligt, som skall ses nedan, finns det även situationer då det kan bli aktuellt med en så kallad tvångslicens, som kommer till genom en domstolsprocess. Ett praktiskt viktigt exempel är om ett företag som sitter på patentet till ett avgörande epidemivaccin av någon anledning inte producerar läkemedlet. I en sådan situation finns naturligtvis ett starkt allmänintresse av att andra företag ska kunna tillverka läkemedlet via tvångslicens.
Bristande utövning
Ett möjligt skäl till att en tvångslicens kan aktualiseras är att uppfinningen inte utövas i tillräckligt stor omfattning. En tvångslicens kan komma att meddelas ifall det har gått tre år från det att patentet beviljades och fyra år från tidpunkten då patentansökan gjordes, uppfinningen inte utövas i skälig utsträckning i Sverige alternativt inte importeras till Sverige från exempelvis ett annat EES-land i skälig utsträckning, samt det saknas godtagbar anledning till att uppfinningen inte utövas.
Vad som utgör skälig utsträckning enligt punkt nr. 2 är inte helt klart, utan bedöms som regel av domstolen från fall till fall. Det är inte heller direkt solklart vad som kan anses utgöra en godtagbar anledning enligt punkt nr. 3, utan även här görs bedömningen till stor del beroende på den faktiska situationen.
Om en patentinnehavares utnyttjande av sin egen patenterade uppfinning är beroende av en annan patentinnehavares patent (exempelvis för att det båda uppfinningarna berör samma område och ligger nära varandra tekniskt och därmed inte kan utnyttjas utan att inkräkta på varandras patentskydd) så kan också en tvångslicens komma att meddelas en så kallad beroendelicens. För att detta skall kunna ske, så måste den som vill ha tvångslicensen kunna visa att dennes egen uppfinning utgör ett viktigt tekniskt framsteg av betydande ekonomiskt intresse i förhållande till den andra uppfinningen. Meddelas en tvångslicens, så har innehavaren av det patent som tvångslicens meddelats för rätt att på skäliga villkor få tvångslicens för det andra patentet; detta kallas för motlicens (eller ibland korslicens). En motlicens kan vara behövlig, eftersom ifall det ena patentet ligger tillräckligt nära det andra patentet för att en tvångslicens skall krävas, så ser situationen ofta likadan ut även ur motsatt perspektiv.
Föranvändarrätt och allmänt intresse
För det fall att det, vid tidpunkten för beviljandet av patentet, redan fanns någon annan än patenthavaren som yrkesmässigt utnyttjade den aktuella uppfinningen kan denne ha rätt att få en tvångslicens. För att det skall finnas en rätt till tvångslicens, så måste synnerliga skäl föreligga och utnyttjaren av uppfinningen skall även ha saknat kunskap om att en patentansökan gjorts och skall inte heller rimligtvis ha kunnat skaffa sig kunskap om patentansökan. Det är vidare möjligt att meddelas en tvångslicens för att yrkesmässigt kunna utnyttja en uppfinning, om hänsyn till allmänt intresse av synnerlig vikt kräver det. Denna regel kan tänkas komma att aktualiseras exempelvis i samband med mycket svåra sjukdomspandemier; det finns då en möjlighet för andra än patentinnehavaren att tillverka patentskyddade läkemedel.
Det kan nämnas att när en domstol meddelar en tvångslicens så fastslår den även vilka övriga villkor som skall gälla för tvångslicensen (exempelvis vilken ersättning som patentinnehavaren skall ha rätt till). Ifall det sedermera uppstår väsentligt ändrade förhållanden kan domstolen komma att ändra villkoren för tvångslicensen eller rentav upphäva den. Nämnvärt är även att man inte kan beviljas en tvångslicens utan att först ha vänt sig till patentinnehavaren för att försöka få till stånd ett vanligt licensavtal samt att man måste anses ha de rätta förutsättningarna för att kunna utnyttja den aktuella uppfinningen på ett godtagbart sätt. Slutligen kan sägas att förekomsten av en tvångslicens inte hindrar patenthavaren själv från att utnyttja uppfinningen eller att på frivillig väg ge licenser till andra parter.