I patentlagstiftningen ges ett par exempel på vad som i allmänhet inte anses utgöra en uppfinning. Det som nämns är:
en upptäckt
en vetenskaplig teori
en matematisk metod
en konstnärlig skapelse
en plan, en regel eller en metod för intellektuell verksamhet, spel, affärsverksamhet, eller datorprogram
en presentation av information.
Trots dessa exempel kan det ofta vara svårt att säkert avgöra vad som kan definieras som en uppfinning; att man vet att vissa saker inte utgör uppfinningar garanterar inte att man vet vad som faktiskt gör det. Dessutom, för att ytterligare komplicera situationen, så kan det faktiskt i vissa fall vara möjligt att patentera exempelvis datorprogram. Rättsläget varierar något i olika länder och Sverige hävdas emellanåt vara ett av de mer restriktiva länderna när det kommer till att bevilja patent för datorprogram. Detta till skillnad mot till exempel USA, där det oftare förekommer att datorprogram patentskyddas.
Trots det mer eller mindre uttryckliga förbudet mot patentering av datorprogram och så vidare öppnar ändå regleringen faktiskt för möjligheten att patentera dessa saker, genom formuleringen som en uppfinning anses aldrig vad som enbart är , vilket följs av de ovanstående punkterna. Kan man alltså exempelvis visa att det man ämnar patentera inte enbart utgör ett datorprogram, utan att datorprogrammet faktiskt löser ett tekniskt problem eller att det är en del av en uppfinning som i övrigt är av teknisk karaktär, så kan det därmed vara möjligt att beviljas ett patent. I detta sammanhang kan nämnas att även om det visar sig vara omöjligt att skydda de ovan uppräknade sakerna genom patentering, så kan det likväl vara möjligt att istället skydda dem på andra sätt. Bland annat konstnärliga skapelser och datorprogram skyddas främst genom upphovsrätten. I vissa fall kan kanske det bästa skyddet vara att hålla exempelvis affärsplaner och liknande hemliga; att låta dessa saker utgöra företagshemligheter.
Att rena upptäckter, som huvudregel, inte kan patenteras framgår ovan. Emellertid är gränsdragningen ofta svår även i detta fall och den kompliceras i viss mån också av etiska och moraliska överväganden. Exempelvis kan man kanske tycka att sådant som DNA och kemiska föreningar som naturligt existerar av sig själva borde vara typiska exempel på något som inte kan anses utgöra en uppfinning. Emellertid är det inom bioteknikområdet, samt läkemedelsbranschen i övrigt, numera vanligt att just sådana saker patenteras. Detta är möjligt bland annat på grund av att man inte nödvändigtvis beviljas patent för själva saken (produktpatent), utan att man istället ofta beviljas patent exempelvis för ett sätt att använda saken eller ett sätt att framställa den (användnings- eller metodpatent). Det förekommer dock trots allt produktpatent också inom detta område. Det har likafullt varit mycket omdebatterat huruvida man skall kunna patentera exempelvis gener, då framförallt med anledning av etiska aspekter. Som ett resultat av denna debatt är det uttryckligen förbjudet att patentera sådant som skulle strida mot allmän ordning eller goda seder, här inkluderas bland annat metoder för att klona människor.