Som uppfinnare, eller rättighetsinnehavare av annan anledning, söker man ofta patent på sin uppfinning för att skydda den. Med skydda menas, i detta sammanhang, ungefär att andra i viss utsträckning hindras från att utnyttja den aktuella uppfinningen. Som rättighetsinnehavare vill man generellt sett inte att andra parter på ett orimligt och otillbörligt sätt fritt skall kunna nyttja de fördelar som uppfinningen medför. Patentsystemet innebär ett slags monopol för rättighetsinnehavaren under den tid som patentet är giltigt har patentinnehavaren ensamrätt till att yrkesmässigt utnyttja den aktuella uppfinningen. Lagstiftaren har ansett att det är rimligt att man som uppfinnare/rättighetsinnehavare får viss lön för den möda som det innebär att ta fram en uppfinning. Forskning och dylikt kan som bekant vara mycket tidsödande samt kostsamt och möjligheten för rättighetsinnehavaren att få ensamrätt till uppfinningen genom patent har därför ansetts utgöra ett rimligt avvägande. Detta bland annat för att uppmuntra forskning och utveckling, som i slutändan kan gynna samhället i stort.
Vad innebär då den ensamrätt som ett patent medför; vad omfattas av termen ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen? För det första, är det viktigt att notera ordet yrkesmässigt. Ifall det är fråga om att någon för ett helt privat bruk (alltså inte kommersiellt eller dylikt) exempelvis använder en patentskyddad uppfinning, så kan patenthavaren i regel inte hindra detta med hänvisning till sin ensamrätt. För det andra, är svaret i viss mån beroende av vilken sorts patent det rör sig om. Det kan gälla så kallade produktpatent, användningspatent eller metodpatent (ibland även kallat förfarandepatent). Det starkaste skyddet har man i allmänhet med hjälp av ett produktpatent. I ensamrätten ingår då typiskt sett att yrkesmässigt tillverka, marknadsföra försälja eller använda uppfinningen samt att inneha uppfinningen med syftet att göra någon av dessa saker.
Noterbart är även att import ingår i ensamrätten. Detta kan möjligen orsaka viss förvirring, med anledning av den så kallade territorialitetsprincipen. Patent kan beskrivas som en territoriell rättighet. Med detta avses ungefär att patentet gäller endast i det land där det är registrerat (sen är det en annan sak att man kan registrera patent för samma uppfinning i många olika länder) samt att det är det aktuella landets patentlagar som är tillämpliga för patentet och dess giltighet. Situationen kan alltså vara sådan att en uppfinnare exempelvis har patent på sin uppfinning i Sverige, men inte i något annat land. Patenthavarens ensamrätt gäller då endast i Sverige och det är därmed fritt fram för andra parter att yrkesmässigt utnyttja den aktuella uppfinningen i andra länder. Emellertid är det, som huvudregel, i detta fall alltså inte tillåtet att från ett annat land importera uppfinningen till Sverige. Att någon annan part importerar den patentskyddade uppfinningen skulle innebära att patenthavarens ensamrätt kränks.
Med anledning av användningspatents och metodpatents natur (dessa patent rör typiskt sett sätt att använda eller tillverka exempelvis kemiska substanser) kan man i allmänhet inte tillverka själva den patentskyddade uppfinningen. Ett metodpatent kan dock medföra något som kallas för ett indirekt produktskydd. Detta innebär att inte bara rätten att använda den skyddade metoden ingår i patentinnehavarens ensamrätt, utan på grund av det indirekta produktskyddet har patentinnehavaren möjlighet att förhindra att produkter som är tillverkade med hjälp av den aktuella metoden utnyttjas yrkesmässigt av obehöriga parter.