Som en följd av patents och andra immateriella rättigheters betydelse i dagens samhälle (då inte minst inom affärsvärlden) har det blivit allt vanligare att man försöker tänka strategiskt i samband med hanteringen av sina immaterialrättigheter. Man använder sig av olika så kallade IPR strategies (ungefärlig översättning; immaterialrättsliga strategier) och beslutar vilken policy man skall ha i immaterialrättsliga frågor. Dessa strategier kan gälla exempelvis vilket varumärke man väljer till sitt företag eller sin produkt, hur man skall arbeta för att bygga upp sitt varumärke (brand building), i vilka länder man ämnar söka skydd för sina rättigheter, om man vill välja att licensiera ut vissa rättigheter, hur aggressivt man skall försvara sina rättigheter i samband med eventuella intrång och så vidare. Vid valet av strategier inverkar bland annat hur stark ekonomi man har som rättighetsinnehavare (t.ex. ifall det rör sig om ett stort företag, eller om man snarare agerar i egenskap av privatperson), i vilket geografiskt område man bedriver sin verksamhet samt inom vilken bransch man är verksam.
Vad gäller patent är hur, eller på vilket sätt, samt vid vilken tidpunkt man väljer att patentera kanske den allra viktigaste frågan. Här åsyftas exempelvis om man väljer att patentera tidigt eller sent under en uppfinnings utvecklingsprocess samt om man eftersträvar att ens patent skall vara breda eller smala. Hur man väljer att agera i denna fråga tenderar till stor del att bero på inom vilken bransch man är verksam. Om man är verksam inom en bransch där konkurrensen mellan olika aktörer är hård och där man vet att många olika aktörer ofta bedriver forskning och utveckling inom samma område, så kan det vara ett lockande alternativ att välja att patentera sin uppfinning tidigt under utvecklingsfasen. Detta för att hinna före sina konkurrenter med patentansökan och kanske därmed förhindra deras fortsatta utveckling av produkter inom det specifika området och slippa hamna i situationen att det istället är någon annan som tar patent på uppfinningen.
Av liknande anledningar kan det också vara lockande att ansöka om vad man kan kalla för ett brett patent. Med brett menas här att patentkraven omfattar förhållandevis mycket, det kan vara möjligt att fler aspekter täcks in än vad som egentligen hade varit nödvändigt för att skydda den specifika uppfinningen. Även breda patent kan ha den fördelen att de hindrar konkurrenterna från att utveckla produkter som inte bara är identiska med ens egen uppfinning, utan dessutom produkter som så att säga utgör mindre modifikationer. Det kan emellertid ha sina nackdelar att patentera tidigt såväl som att välja breda patentkrav. För tidig patentering kan exempelvis resultera i att man längre fram i utvecklingsprocessen upptäcker att ens patent inte helt täcker den färdiga produkten. I och med att patentuppgifter offentliggörs kan det i viss mån leda till att man hjälper sina konkurrenter med deras forskning; kanske hade inte konkurrenterna kommit lika långt i sin forskning som man föreställde sig och de offentliggjorda uppgifterna kan då hjälpa dem att fortare komma vidare i processen. Att istället välja att patentera sent i utvecklingsprocessen kan därför vara ett bättre alternativ i vissa fall, framförallt om man är något så när säker på att ingen annan håller på att utveckla en liknande uppfinning samt förutsatt att man har goda möjligheter att hålla uppfinningen hemlig.
Breda patentkrav kan vara besvärliga bland annat på så sätt att de kan vara svåra att upprätthålla på grund av att de är för ospecificerade. Detta kan bland annat resultera i att patentkraven måste inskränkas vid ett senare tillfälle, vilket i sin tur kan leda till att ens produkt inte längre är skyddad av patentet. Det kan därmed vara mer fördelaktigt med ett smalt patent i somliga situationer. Ett annat alternativ till ett brett patent, då man eftersträvar att täcka in ett stort område, är att genom flera smalare patent skapa ett så kallat patentkluster.