Som patenthavare har man, åtminstone som grundregel, ensamrätt till att yrkesmässigt utnyttja den patentskyddade uppfinningen. För det fallet att någon annan utnyttjar den aktuella uppfinningen på ett otillåtet sätt innebär det att denna person gör sig skyldig till patentintrång, vilket kan leda till ett antal konsekvenser.
Man begår alltså patentintrång om man olovligen utnyttjar någon annans patentskyddade uppfinning. Ett sådant olovligt utnyttjande kan exempelvis bestå av att man i kommersiellt syfte tillverkar, använder, marknadsför eller bjuder en patentskyddad uppfinning till försäljning. Även ifall man använder ett patentskyddad förfarande (till exempel en metod för att framställa ett visst ämne), eller om man importerar en patentskyddad vara, kan det anses utgöra intrång. Det är emellertid inte alltid är så lätt att veta ifall ett intrång faktiskt skett. Som bekant kan patent vara väldigt tekniskt komplicerade och det är därmed inte alltid säkert att ens patenthavaren själv är helt säker på vad som faktiskt skyddas av patentet (hur stort patentskyddets omfattning är). I en rättegång rörande patentintrång kan, som i alla sorters tvister, de olika parterna vara precis lika övertygade om att de har rätt. I slutändan är det därmed upp till domstolen att avgöra patentets omfattning.
När domstolen bedömer ifall ett intrång skett så utgår man framförallt ifrån vad som står i det aktuella patentets patentkrav. Det är alltså främst patentkraven som definierar patentet. Att tänka på i samband med patentintrångsprocesser är vidare att det inte alltid är så enkelt att det bara finns en patenthavare och en eventuell intrångsmakare. Ofta kan situationen vara mycket mer komplicerad än så. Det kan exempelvis vara så att det finns två olika patenthavare som båda menar att den andra parten gör intrång i deras patent, vilket kan leda till att domstolen måste avgöra vart avgränsningen mellan flera olika patents skyddsomfång går.
Att begå patentintrång är ett brott och kan komma att resultera i dels straffrättsliga påföljder (böter eller fängelse), dels civilrättsliga följder (skadestånd). Som mest kan en intrångsmakare dömas till två års fängelse. Noterbart är att man även kan dömas för försök eller förberedelse till patentintrång. För att någons olovliga användning av en patentskyddad uppfinning skall bedömas utgöra intrång, enligt lagstiftningens mening, måste intrånget ha skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. Situationen kan därmed uppstå, att någon objektivt sett faktiskt har begått ett patentintrång, men att subjektivt sett anses inget intrång ha begåtts. Så kan alltså bli fallet om intrångsmakaren varken bedöms ha haft något uppsåt till intrånget eller ha orsakat intrånget genom grov oaktsamhet intrångsmakaren kan då inte dömas till ansvar straffrättsligt sett.
Att observera är dock att intrångsmakaren ändå kan komma att bli skadeståndsskyldig; för att skadeståndsskyldighet skall uppstå krävs nämligen endast att intrånget skett genom oaktsamhet. Hur stort ett eventuellt skadestånd blir beror bland annat på vad domstolen anser utgöra skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, samt hur stor skada intrånget anses ha medfört för patenthavaren. Man tar vid beräkningen av skadeståndet hänsyn till exempelvis patenthavarens uteblivna vinst samt hur stor vinst intrångsmakaren i sin tur gjort. Skadeståndet kan enbart omfatta ersättning för de senaste fem åren; eventuella krav som härför sig till tidigare år anses preskriberade.
Ett patentintrång kan även leda till att egendom som använts som hjälpmedel vid brottet förklaras förverkad (beslagtas). Också den egendom som, så att säga, utgjort brottet (exemplar av den patentskyddade uppfinningen och så vidare) kan komma att förklaras förverkad. Vid ett misstänkt patentintrång kan patenthavaren vidare i domstol begära att den möjlige intrångsmakaren vid vite förbjuds att fortsätta med sina olovliga aktiviteter detta sker ofta i väntan på att en intrångsrättegång skall avgöras i domstol. Så kallat informationsföreläggande samt beslut om intrångsundersökning kan också bli aktuellt, för att säkra bevisning inför intrångsrättegången.