Ett sätt att erhålla patent utomlands är att ansöka om nationella patent direkt i de länder där man önskar skydda sin uppfinning patenträttsligt. Detta fungerar i allmänhet ungefär på motsvarande sätt som när man ansöker om patent i Sverige; man vänder sig till patentverket eller motsvarande annan myndighet i det aktuella landet. Ifall man vill ha skydd för sin uppfinning i en mängd länder runtom i världen finns det dock alternativa sätt att söka patent på. Dessa alternativa sätt är ofta mer fördelaktiga, bland annat då de tenderar att vara mindre kostsamma och sker enligt processer som i allmänhet är mer hanterbara. Här nedan kommer därför internationella och europeiska patent att diskuteras.
Det internationella patentsystemet Patent Cooperation Treaty (PCT)
Ett internationellt patentsystem uppstod genom tillkomsten av PCT. PCT administreras av WIPO, som är FN:s organ för immaterialrättsliga frågor. PCT-systemet möjliggör att man samtidigt kan ansöka om patent i flera av de olika länder som deltar i PCT-samarbetet; man slipper alltså därmed att skicka in separata, nationella patentansökningar i varje aktuellt land. Något förenklat fungerar ansökningsprocessen så att man skickar den internationella patentansökningen antingen till patentverket i det land där man befinner sig (förutsatt att detta land deltar i PCT-samarbetet, vilket en majoritet av världens länder gör), eller direkt till WIPO. Det är även möjligt att skicka ansökan till det europeiska patentverket (European Patent Office, EPO). Genom att patentansökan skickas in på något av dessa sätt, så anses den ha inkommit till alla PCT:s medlemsländer detta datum det resulterar alltså i samma verkan som om nationella patentansökningar gjorts i alla länderna. Datumet när ansökan anses ha inkommit kan vara av stor vikt för möjligheten att beviljas ett patent.
Efter att ansökan inkommit görs en inledande internationell undersökning av huruvida uppfinningen uppfyller det nyhetskrav som finns för att det skall vara möjligt att bevilja ett patent. En kortare undersökning rörande ifall uppfinningen uppfyller andra krav, såsom de gällande uppfinningshöjd och möjligheten till industriellt tillgodogörande, görs också. Den sökande meddelas därefter om resultat av dessa undersökningar och har då möjlighet att i viss mån inskränka sina patentkrav samt att avgöra i vilka länder som denne vill fortskrida med patentansökan (det kan nämligen visa sig att det verkar vara möjligt att få ett patent beviljat i exempelvis land A, men inte i land B). Efter att sökanden valt ut (eller designerat, som det ofta kallas) i vilka länder patentansökan skall tas till nästa steg, så är det de nationella patentmyndigheterna i respektive land som slutligen avgör ifall ett patent skall beviljas där eller inte. Det finns alltså ingen möjlighet att ansöka om ett enda internationellt patent, som gäller i hela världen, utan i slutändan är det flera olika nationella patent som man kan få beviljade om än via ett enhetligt internationellt system.
Det europeiska patentsystemet European Patent Convention (EPC)
Genom skapandet av EPC uppstod ett europeiskt patentsystem, där alla EU:s medlemsländer samt ett mindre antal andra europeiska länder deltar. Rent praktiskt går ansökningsprocessen till så att man skickar sin ansökan till EPO. Man kan även välja att lämna in ansökan hos Patent- och registreringsverket, som då vidarebefordrar den till EPO. Det är slutligen EPO som bestämmer huruvida patentet skall beviljas eller inte och inte de nationella myndigheterna i EPC:s medlemsländer. Ett beviljat patent är dock i viss mån villkorat, bland annat på så sätt att man efter godkännandet måste lämna in översättningar av patentet i de länder där man vill att patentet skall gälla. Precis som vad gäller för det internationella patentsystemet, så är det ännu inte möjligt att bevilja ett enda europeiskt patent, utan man beviljas alltså nationella patent i de olika EU-länderna. Det har dock under en lång tid funnits planer på att skapa ett så kallat gemenskapspatent, men ännu är dessa planer inte genomförda fullt ut.
First to file vs first to invent
Slutligen kan en annan fråga som är av stor betydelse när det gäller möjligheten att skydda sin uppfinning internationellt nämnas. Det är nämligen så att trots omfattande försök till harmonisering av lagstiftningen tillämpar inte alla länder samma principer rörande vem som skall anses ha rätt till en uppfinning. I till exempel Sverige tillämpas principen att den som först ansöker om patent för en uppfinning som grundregel också är den som anses ha rätten till uppfinningen/patentet denna princip kallas för first to file (ungefär först att ansöka). Viktigt att veta är att framförallt USA istället tillämpar en princip som kallas för first to invent (ungefär först att uppfinna). Detta innebär att den som kan visa att den först uppfann uppfinningen ifråga som huvudregel är den som har rätt till uppfinningen; vem som först ansökt om patent är därmed av något mer sekundär betydelse.