Inom inkomstslaget kapital skall kapitalvinster och annan avkastning som uppkommer på grund av innehav av tillgångar och skulder beskattas. För löpande kostnader och kapitalförluster kan avdrag göras. Med kapitalvinster och kapitalförluster förstås framförallt vinster och förluster som uppkommer då tillgångar avyttras. Kapitalvinster kan vidare uppstå på grund av terminer, optioner och liknande och vid betalning av skulder i utländsk valuta. Det är i stort sett samma bestämmelser för beräkning av ersättningen som skall tillämpas oavsett vilken slags tillgång som avyttras. Då man skall bedöma ersättningen kan problem uppkomma med att bestämma huruvida ersättningen har tillräckligt samband med avyttringen och hur ersättningen skall värderas. I den här artikeln skall belysas hur ersättningen betraktas skattemässigt.
Beräkning av kapitalvinster
Då kapitalvinster skall beräknas tas hänsyn till hela ersättningen. Detta innebär att om ersättningen utgår i form av delbetalningar skall alla betalningar räknas samman. Skulle sedan delar av betalningen inte betalas får kapitalvinsten sättas ned i motsvarande mån genom en omprövning av taxeringen. Utgifter vid avyttring skall dras av från ersättningen. Exempelvis kan nämnas provisionskostnader och andra olika avgifter.
Kravet på samband med avyttringen
Ibland kan det vara svårt att bedöma om ersättningen har tillräckligt samband med avyttringen för att kunna betraktas som ersättning för tillgången. Det kan till exempel förhålla sig så att ersättning för en tillgång inte utgår direkt eller indirekt från den som har förvärvat tillgången. Vidare kan det vara svårt att dra gränsen mellan ersättning för en avyttring och för löpande avkastning som överlåtits. Vidare kan nämnas att ersättning som är beroende av framtida händelser skall beskattas först då det är klart hur stor ersättningen blir. Egendomslivränta är ett exempel på sådan ersättning som är osäker till sin storlek då avyttringen sker. Detta då ersättningen för vid egendomslivräntor utgår i form av periodiska belopp under en viss tid eller under en livstid.
Beräkning av ersättningen
Ersättningen skall värderas till marknadsvärdet. Då en tillgång byts bort utgör det som fås i utbyte ersättning för avyttringen. I sådana situationer tas därför som huvudregel den tillbytta tillgångens marknadsvärde upp som ersättning för avyttringen. Då det gäller fastigheter brukar marknadsvärdet räknas ut med utgångspunkt i taxeringsvärdet. I praxis har marknadsvärdet vidare bedömts till 133 % av taxeringsvärdet. Vidare gäller att då ersättning lämnas genom en senarelagd betalning utan ränta skall ersättningen värderas till fordringarnas marknadsvärde, d.v.s. nuvärdet, då avyttringen sker.
Fordringar med upplupen ränta
Då en fordran säljs med upplupen ränta anses en del av ersättningen vara räntekompensation. Sådan räntekompensation skall behandlas som ränta vilket innebär att säljaren skall ta upp räntekompensationen som en ränteintäkt och köparen drar av räntekompensationen som en räntekostnad. När ränteintäkten är disponibel för säljaren skall den beskattas. Dock medges köparen avdrag för räntan först under det beskattningsår då fordran förfaller till betalning. Detta betyder att om en räntekompensation avser flera års ränta måste köparen dela upp avdragen under antalet år.