Inom inkomstslaget kapital skall kapitalvinster och annan avkastning som uppkommer på grund av innehav av tillgångar och skulder beskattas. Då skatten skall beräknas görs avdrag för löpande kostnader och kapitalförluster. Kapitalvinster och kapitalförluster utgörs först och främst av vinster och förluster som uppkommer när tillgångar avyttras. Vidare gäller som huvudregel vid beräkning av kapitalvinster och kapitalförluster att kapitalvinsten, eller förlusten, skall beräknas till skillnaden mellan ersättning för en avyttrad tillgång minskad med utgifterna vid avyttringen och omkostnadsbeloppet. Med avyttring avses vidare försäljning, byte och liknande förfoganden över en tillgång. Vidare gäller att kapitalvinster skall tas upp som intäkt det beskattningsår då tillgången avyttras. Vid avyttring av fastigheter gäller vissa särskilda regler, vilka skall behandlas i denna artikel.
Hur mycket som skall beskattas
Då fastighetsavyttringar skall beskattas görs avsteg från den grundläggande principen om att hela kapitalvinsten skall vara skattepliktig. Istället gäller att vid en avyttring av en privatbostadsfastighet skall endast 22/30-delar av kapitalvinsten beskattas. Vidare är endast 50 % av kapitalförlusten får dras av som kostnad. Då en fysisk person avyttrar en näringsfastighet gäller däremot att 90 % av kapitalvinsten skatt beskattas medan 63 % av kapitalförlusten kan dras av som kostnad. Anledningen för skattelindringen är framförallt att stora vinster kan göras vid försäljning av fastigheter och att fullständig beskattning skulle kunna drabba de skattskyldiga hårt.
Den skatterättsliga definitionen av fastigheter
Vidare gäller att byggnader som utgör lös egendom och vissa tillbehör till byggnaden som räknas som fastighet enligt den skatterättsliga lagstiftningen. Detta innebär en utvidgning av vad som enligt jordabalken skall ses som en fastighet. Enligt jordabalken är en fastighet mark med tillhörande byggnader, ledningar, anläggningar och andra fastighetstillbehör. Då kapitalvinsten skall beräknas skall dock sådan ersättning och sådana utgifter som gäller inventarier inte tas med. Därför omfattas inte så kallade industritillbehör och många byggnadstillbehör på näringsfastigheter. Detta leder till att när sådana tillgångar avyttras skall beskattningen istället ske i inkomstslaget näringsverksamhet. Den skatterättsliga definitionen innebär en utvidgning av det fastighetsrättsliga begreppet till att avse även byggnad på annans mark. Denna utvidgning gäller även för byggnads- och industritillbehör som hör till sådan byggnad. För det fall en tomträtt föreligger omfattas även nyttjanderätt till sådan byggnad men inte annars. Med tomträtt avses vidare en besittningsrätt till mark som upplåts av kommunen eller staten. Om någon annan sorts nyttjanderätt skulle avyttras gäller däremot de vanliga reglerna för att beräkna kapitalvinsten.
Privatbostäder och näringsfastigheter
Som nämnts gäller delvis olika regler för privatbostäder och för näringsfastigheter. Därför är det viktigt att klargöra skillnaden mellan de båda fastighetsslagen. Enligt skatterätten menas med en privatbostad:
1. Ett småhus som till övervägande del används av ägaren, alternativt är avsett att användas för ägaren för permanent boende eller som fritidsbostad. Alternativt kan bostaden användas av en närstående till ägaren.
2. Vidare anses småhus som är inrättade som bostad åt två familjer vara en privatbostad om den till stor del används eller avsett användas av ägaren som permanent bostad eller som fritidsbostad.
3. Även bostäder som innehas av en delägare i ett privatbostadsföretag anses vara en privatbostad om bostaden till övervägande del används eller är avsedd att användas av ägaren eller närstående till ägaren som permanent bostad eller fritidsbostad.
4. Slutligen avses även ägarlägenhet som till övervägande del används eller är avsedd att användas av ägaren eller närstående till ägaren för permanent boende eller som fritidsbostad.
En näringsfastighet definieras slutligen som en fastighet som inte är privatbostadsfastighet.