En kapitalvinst är en vinst som uppstår när man avyttrar, d.v.s. byter eller säljer, en tillgång. Detta skall skiljas från sådana inkomster man får på grund av att man äger en tillgång, exempelvis hyresinkomster eller inkomster genom utdelning från aktier. Här kommer att beskrivas hur man räknar ut sin kapitalvinst och hur denna vinst kommer att beskattas och några allmänna regler för inkomstslaget kapital kommer vidare att förklaras.
Grundläggande bestämmelser
Först något om de allmänna regler som gäller kapitalvinster i allmänhet. Lagstiftaren har byggt upp regleringen för beräkningen av kapitalvinster genom att ha en uppsättning allmänna regler, som gäller för alla sorters egendom om inte annat sägs, och sedan för olika egendomsslag ha specialregler som gäller särskilt för dessa. Den allmänna regleringen innehåller både definitioner och grundläggande förutsättningar. För det första bör termen avyttring förklaras. Eftersom reglerna kretsar kring kapitalvinster, där ju det faktum att man gör sig av med egendom är en förutsättning, är detta en viktig regel. Lagstiftaren använder termen avyttring och denna innefattar både att man säljer och byter bort sin egendom eller gör en liknande transaktion, så länge den är onerös, det vill säga görs mot ersättning. För gåvor gäller andra regler. Det finns vidare många ytterligare bestämmelser som rör avyttringsrekvisitet i speciella fall, såsom för optioner och terminer men dessa kommer inte att närmare beröras här.
Så till den allmänna beräkningsregeln; definitionen av vad en kapitalvinst innebär i lagens mening. En kapitalvinst är den skillnad som uppstår mellan den ersättning man får för egendomen som man avyttrar, med avdrag för de utgifter man har för att avyttra den eller utfärda den samt omkostnadsbeloppet.
Enkelt förklarat:
(Ersättningen minus utgifter vid försäljning och annonsering) minus omkostnadsbeloppet. Här skall noteras att utgifter för försäljning och exempelvis annonsering skall dras av från ersättningen, innan man drar av omkostnadsbeloppet. Vidare är det förstås ersättningen som är utgångspunkten för beräkningen. Om ersättningen fås i form av ett bytesobjekt är det vanligtvis så att marknadsvärdet av bytesobjektet räknas som ersättningsbeloppet. I vissa speciella fall har det dock gjorts andra bedömningar i domstol.
Omkostnadsbeloppet är en historia för sig. Som huvudregel räknas till detta så kallade anskaffningsutgifter, utgifter för att exempelvis köpa egendomen, och förbättringsutgifter, pengar man har använt för att exempelvis renovera sitt hus. Det finns dock många andra regler som rör omkostnadsbeloppet i specialfall. Därför har lagstiftaren också i regeln skrivit att det är anskaffnings- och förbättringsutgifter som avses, så länge inte annat föreskrivs. Beroende på vad man säljer skall man alltså vara uppmärksam på om det finns några särskilda regler för sådan egendom.
Slutligen något om när man skall ta upp sina kapitalvinster. Detta gör man samma år som man avyttrade sin tillgång. Eftersom detta är en förhållandevis ny regel, den infördes vid skattereformen 1990, kan övergångsbestämmelser gälla för egendom som avyttrades fram till 1990 och samma år, men som man inte skattat för senast vid taxeringen år 1991.