Kapitalvinster och avkastning som uppkommer genom att någon har tillgångar och skulder beskattas inom inkomstslaget kapital. Avdrag från intäkterna görs för löpande kostnader och kapitalförluster. Kapitalvinster och kapitalförluster består av framförallt vinster och förluster som uppkommer i samband med så kallade avyttringar av kapitaltillgångar. Vidare kan kapitalvinster uppkomma genom terminer, optioner och liknande och vid betalning av skulder i utländsk valuta. För att avgöra om en kapitalvinst eller kapitalförlust har uppkommit måste först tas ställning till om en avyttring har skett. Med avyttring menas försäljning, byte eller ett liknande förfogande över en tillgång. En gåva räknas dock inte som en avyttring och skall inte medföra kapitalbeskattning för gåvogivaren. Gåvotagaren inträder istället i gåvogivarens skattemässiga situation, vilket innebär att gåvotagaren beskattas för värdeökningen av tillgången som uppkommit från dess att gåvogivaren införskaffade tillgången. Detta är ett utslag av den så kallade kontinuitetsprincipen som är en viktig princip inom skatterätten.
Vad som konstituerar en gåva
För att en gåva skall anses ha lämnats förutsätts för det första att en förmögenhetsöverföring har skett från gåvogivaren till gåvotagaren. Detta innebär att gåvotagaren måste ha tillförts något av värde som lämnats av gåvogivaren. Vidare krävs att ett benefikt syfte förelegat, d.v.s. att gåvogivaren har haft för avsikt att berika gåvogivaren och inte endast har gjort en dålig affär. I många situationer är det inte svårt att påvisa att en överlåtelse uppfyller kraven på en gåva men det finns fall då det är svårare att bestämma huruvida kraven för en gåva verkligen är uppfyllda. Ett exempel på en sådan situation är då en motprestation har lämnats. Överlåtelser som både innehåller både ett gåvoinslag och ersättning brukar kallas för blandade fång. Det finns två metoder för att bestämma hur blandade fång skall behandlas skattemässigt.
Huvudsaklighetsprincipen
Den ena metoden för att fastställa hur ett blandat fång skall bedömas är den så kallade huvudsaklighetsprincipen, som tillämpas vid överlåtelser av fastigheter. Om huvudsaklighetsmetoden skall tillämpas anses hela överlåtelsen vara en gåva om det finns en gåvodel. En gåvodel anses vidare finnas om fastighetens värde överstiger värdet av ersättningen. Som exempel kan nämnas att det inte är ovanligt att en fastighet överlåts mot att gåvotagaren övertar lånen för fastigheten. För det fall lånen överstiger värdet av fastigheten har en avyttring skett eftersom gåvogivaren då anses ha sålt fastigheten. Om lånen däremot är lägre än fastighetens värde anses fastigheten vara överlåten genom gåva och överlåtelsen skall då inte beskattas. Det värde som skall användas vid värderingen av fastigheten är fastighetens taxeringsvärde för det aktuella beskattningsåret. Detta innebär, som har nämnts ovan, att om ersättningen från gåvogivaren överstiger eller är lika högt som taxeringsvärdet skall en avyttring anses ha skett medan en gåva föreligger om det är lägre än taxeringsvärdet.
Överlåtelsens avsikt och inte beteckning är avgörande
När en överlåtelse sker med benefik avsikt kan huvudsaklighetsprincipen tillämpas, d.v.s. då gåvogivaren har haft för avsikt att just lämna en gåva. Dock gäller allmänt inom skatterätten att den beteckning en transaktion ges kan frångås och att man skall se till det verkliga syftet med transaktionen. Som exempel kan nämnas ett fall där en överlåtelse betecknades som köp men i skatterättslig synpunkt ändå ansågs vara en gåva. Anledningen härtill var att en förmögenhetsöverföring hade skett och att överlåtelsen hade företagits mellan närstående. Trots att parterna själva påstod att någon gåvoavsikt inte förelåg utgick rätten från att det fanns. Dock bör uppmärksammas att alla överlåtelser till priser understigande marknadsvärdet inte anses innebära en förmögenhetsöverföring och ha företagits med gåvoavsikt. Sådana överlåtelser behandlas om förutsättningarna för gåva inte är uppfyllda som avyttringar.
Delningsprincipen
Delningsprincipen tillämpas bland annat då ett blandat fång av aktier föreligger. Delningsprincipen innebär att överlåtelsen delas upp i en gåvodel och en del för vilken ersättning har utgått. I praxis har vidare angetts att delningsprincipen är tillämplig vid överlåtelse av andra tillgångar än fastigheter, om överlåtelsen är ett blandat fång. Tanken bakom delningsprincipen är att överlåtelsen bör delas upp i två delar vid blandade fång. Den ena delen anses då vara benefik, d.v.s. en gåva, och den andra delen anses vara onerös, vilket innebär att en motprestation har erhållits. Den onerösa delen av tillgången anses vidare vara överlåten till marknadsvärdet.