Många svenskar äger aktier och försäljning av noterade bolags aktier ger oftast inte upphov till någon större huvudvärk för den enskilde. Det är förhållandevis enkelt att deklarera dessa. I denna avdelning skall ändå något sägas om de grundläggande reglerna för beräkning och även vad som gäller i några speciella fall för andra sorters delägarrätter. Det finns nämligen incitament att känna till skillnaden mellan de två metoder som kan användas för att beräkna sitt omkostnadsbelopp, vilket faktiskt inte alltid framgår så tydligt. De två metoder som finns för att beräkna sitt omkostnadsbelopp är genomsnittsmetoden och schablonmetoden och här kommer beskrivas hur de tillämpas och hur man avgör vilken av de två metoderna som är mest lönsam att använda.
Genomsnittsmetoden
När man beräknar sitt omkostnadsbelopp för aktier kan man göra det genom den så kallade genomsnittsmetoden. Denna säger att ett genomsnittligt omkostnadsbelopp för delägarrätter av samma slag och sort som den som avyttras kan användas. När man beräknar beloppet skall man beakta olika ändringar som skett med ens innehav. Att ens andelsrätter är av samma slag och sort innebär att exempelvis aktier av A- och B- slag inte kan ges ett gemensamt omkostnadsbelopp. Man måste alltså göra separata omkostnadsberäkningar för dessa. Att man skall beakta ändringar som skett med ens innehav innebär helt enkelt att om man under några år köpt flera aktier av ett slag, adderar man sina inköpspriser och delar dem med antalet aktier för att få ett genomsnittligt inköpspris. Följande exempel visar hur man kan beräkna sitt omkostnadsbelopp för aktier med hjälp av genomsnittsmetoden:
Vid tre olika tillfällen har X köpt aktier i Företag A. Första gången köpte han 2000 för 10 kronor per aktie, andra gången köpte han 1000 för 15 kronor per aktie och tredje gången köpte han 3000 för 20 kronor per aktie. Han säljer nu halva sitt innehav, alltså 300 aktier, för 30 kronor per aktie.
Intäkt: 3000 aktier x 30 kronor = 90000
Omkostnadsbelopp:
2000x10 = 20000
1000x15 = 15000
3000x20 = 60000
(20000 + 15000 + 60000) / (6000) = 15,8
Det genomsnittliga anskaffningspriset per aktie är alltså 15,8 kronor.
Kapitalvinsten är 90000 (3000x15,8) = 42600 kronor.
Schablonmetoden
Schablonmetoden kan i vissa fall vara lönsam att använda istället för genomsnittsmetoden, som när man har köpt aktier som ökat väldigt mycket i värde. Schablonmetoden gäller endast när man säljer marknadsnoterade aktier. Med marknadsnoterad menas att aktien kan handlas på en reglerad marknad. Marknaden kan finnas både inom och utanför EES-området. Det finns en hel del regler kring noteringsbegreppet som inte närmare kommer att förklaras här, i allmänhet behöver man heller inte oroa sig så länge man säljer andelsrätter i de stora svenska bolagen. Rör det sig dock om exempelvis aktier i ett eget litet familjebolag kan det finnas anledning att söka juridisk hjälp.
Schablonmetoden ger möjlighet att som omkostnadsbelopp räkna ett belopp som motsvarar 20% av den ersättning man får vid försäljningen av sin delägarrätt. Följande exempel visar när detta kan vara användbart:
X köpte år 1990 1000 aktier i Företag B för 5 kronor styck. År 2009 säljer han hela sitt innehav för 435 kronor per aktie.
Om X använder schablonmetoden får han göra avdrag med 20 % av 435000 (1000 x 435), det vill säga 87000 kronor. Hade han istället använt genomsnittsmetoden hade han endast fått ett omkostnadsbelopp på 5000 (1000 x 5), nämligen det genomsnittliga anskaffningsvärdet av hans innehav. Han tjänar alltså en rejäl slant på att tillämpa schablonmetoden i detta fall.