Staten beskattar inte bara inkomster på grund av tjänst och näringsverksamhet, utan även sådana inkomster man har på grund av sina investeringar och sin förmögenhet. Statens inkomster från kapital är ungefär en sjundedel av vad man får in från tjänsteinkomstbeskattning och utgör alltså en beaktansvärd del av de totala skatteintäkterna. Lagstiftningen är utformad så att beskattningen av kapitalinkomster skall väga lika tungt som den på inkomster från arbete och så att olika kapitalinkomster beskattas på ett jämförligt sätt. Precis som för inkomstslagen näringsverksamhet och tjänst finns särskilda regler för hur kapitalinkomster skall beskattas. Det är därför viktigt att kunna skilja sådana inkomster från de andra två, så att man vet vilka regler som skall tillämpas. Därför kommer här att ges en generell överblick över inkomstslaget; vilka skall skatta för kapitalinkomster, vad räknas som en kapitalinkomst och hur stor är skatten.
Först och främst kan det vara värt att nämna att juridiska personer som huvudregel inte beskattas i inkomstslaget kapital, utan endast i näringsverksamhet. Undantag gäller dock för dödsbon. Förutom dödsbon, är det alltså bara fysiska personer som kommer att beskattas i inkomstslaget.
Nästa fråga som blir aktuell är hur man skiljer kapitalinkomster från de två andra inkomstslagen. Enkelt förklarat kan man säga att inkomstslaget kapital endast innefattar inkomster och utgifter som man har med anledning av tillgångar och skulder och i form av kapitalvinster och kapitalförluster. Det handlar om inkomster på grund av egendomsinvesteringar och det kan förstås både gälla så kallade realisationsvinster när man säljer något vars värde ökat och löpande avkastning genom exempelvis räntor, men det är viktigt att skilja mellan de två olika. Ett belysande exempel är ägandet av en aktie. Både löpande avkastning i form av utdelning och realisationsvinst när man säljer aktien räknas till inkomstslaget kapital. Har man alltså en inkomst på grund av någon av dessa kategorier kan man räkna med att den kommer att beskattas som kapital, förutsatt att den inte hör till näringsverksamhet. Har man en inkomst som inte kan räknas till näringsverksamhet, men som heller inte kan sägas vara på grund av ens innehav av tillgångar eller skulder eller på grund av kapitalvinster, har man att göra med en tjänsteinkomst.
I lagstiftningen finns, förutom den allmänna beskrivningen av vad som räknas till kapital, en särskild förklaring av vad som menas med just kapitalvinst och kapitalförlust, alltså vinster vid avyttring av tillgångar. Vidare finns en uppräkning av några speciella inkomster och utgifter som hör till inkomstslaget. Dessa inkomster är varken löpande inkomster eller kapitalvinster, men har ändå ansetts höra till inkomstslaget. Som exempel kan nämnas vissa underskott av näringsverksamhet och premier för pensionsförsäkringar i vissa fall.
Skattesatsen för kapitalinkomster är alltid trettio procent. Alla kommer alltså att betala lika mycket skatt, oavsett hur stora vinster man gör eller hur mycket man tjänar i övrigt. För kapitalvinster skall skatten betalas när man realiserar sin vinst. En aktieaffär som har givit en värdeökning kommer alltså först att beskattas den dag man säljer aktierna. Detta följer av realisationsprincipen. För kapital tillämpas också den tidigare nämnda kontantprincipen som säger att inkomster tas upp som intäkter samma år som de kan disponeras. Gör man istället en förlust i inkomstslaget kapital har man möjlighet att göra ett avdrag mot övriga inkomster med trettio procent av förlusten upp till 100 000 kronor. Är förlusten mer än så får man göra avdrag med tjugoen procent. Gör man alltså en förlust på 60 000 får man göra avdrag med 18 000 och gör man en förlust på 200 000 får man göra avdrag med 42 000.