Inom inkomstslaget kapital skall kapitalvinster och sådan löpande avkastning som uppkommer på grund av innehav av tillgångar och skulder beskattas. För löpande kostnader och kapitalförluster medges avdrag från skatten. Med kapitalvinster och kapitalförluster förstås först och främst vinster och förluster som uppkommer vid avyttringar av tillgångar. Vidare kan kapitalvinster och kapitalförluster uppstå genom handel med terminer, optioner och liknande och vid betalning av skulder i utländsk valuta. Med avyttring menas vidare försäljning, byte och liknande förfoganden över en tillgång. Beträffande finansiella investeringar finns två huvudsakliga former; utlånat kapital och ägarkapital. Inom skatterätten betecknas de båda investeringsformerna som fordringsrätter och delägarrätter. Vidare kan nämnas att då det gäller beskattningstidpunkter för kapitalinkomster skall kapitalvinster enligt huvudregeln tas upp som intäkt det beskattningsår då tillgången avyttras.
Vad som menas med delägarrätter respektive fordringsrätter
Enligt inkomstskattelagen är en delägarrätt en aktie, en andel i en svensk värdepappersfond, en andel i en ekonomisk förening, rättigheter på grund av aktieteckning, teckningsrätt, fondaktierätt, andel i en investeringsfond eller annan liknande tillgång. Dessutom skall bestämmelserna om delägarrätter tillämpas på konvertibla skuldebrev, vinstandelsbevis, vissa optioner och terminer samt liknande tillgångar. Fordringsrätter är däremot en fordran, d.v.s. en rätt att utkräva en prestation av någon. För att det skall vara fråga om en svensk fordringsrätt förutsätts att fordran är i svenska kronor. Vidare skall en termin, option och liknande avtal som avser ränteindex anses vara en fordringsrätt. Dock skall inte en tillgång som utgör en delägarrätt eller en sådan tillgång som inte är en delägarrätt, men där bestämmelserna om delägarrätter skall tillämpas, räknas som fordringsrätt.
Genomsnittsmetoden för beskattning av aktier
Aktieinnehav uppkommer ofta genom flera köp och en avyttring brukar inte gälla hela aktiekapitalet. Detta innebär att man behöver en metod för att bestämma vilken anskaffningsutgift som ska hänföras till avyttringen. Med anskaffningsutgift menas vidare kostnaden för att införskaffa en tillgång. Då man skall beräkna skatten av delägarrätter gäller därför den så kallade genomsnittsmetoden som en huvudregel. Då genomsnittsmetoden tillämpas skall omkostnadsbeloppet beräknas genom en användning av det genomsnittliga omkostnadsbeloppet för alla fordringsrätter eller delägarrätter av samma slag och sort som den avyttrade tillgången. Detta innebär att exempelvis A- och B-aktier inte skall räknas ihop eftersom det är aktier av olika slag. Nedan skall genom ett exempel visas hur genomsnittsmetoden tillämpas.
År 1 införskaffas 100 aktier för 200 kronor styck. År två införskaffas 50 aktier för 100 kronor styck. År tre införskaffas ytterligare 100 aktier för 150 kronor styck och år fyra säljs 200 aktier för 200 kronor styck. Samtliga aktier är av samma sort och samma slag.
Det genomsnittliga anskaffningsvärdet skall beräknas enligt följande:
100 × 200 kr 20 000 kr
50 × 100 kr 5 000 kr
100 × 150 kr 15 000 kr
250 aktier har anskaffats för totalt 40 000 kronor. Detta innebär att genomsnittsanskaffningsvärdet är 160 kronor per aktie. Kapitalvinsten per aktie blir i sådana fall 200 160 kr = 40 kronor per aktie.
Något om anskaffningsutgifter
Vidare baseras, som nämnts, genomsnittsberäkningen på anskaffningsutgifterna för införskaffandena av tillgångarna. I regel utgör anskaffningsutgiften vad som har betalats för tillgången. Om en tillgång har införskaffats genom arv eller gåva eller liknande gäller enligt den så kallade kontinuitetsprincipen att gåvotagaren övertar gåvogivarens omkostnadsbelopp. Det är således det omkostnadsbeloppet som hade framräknats för den som gav bort gåvan, testamenterade bort tillgången eller överlät tillgången genom arv som skall tillämpas då den som övertagit tillgången skall beskattas för eventuell kapitalvinst. Vidare finns det speciella regler för att beräkna anskaffningsutgiften då en tillgång införskaffats på vissa särskilda sätt.
Schablonmässigt omkostnadsbelopp
Vid avyttringar av marknadsnoterade delägarrätter kan istället för det genomsnittliga omkostnadsbeloppet ett schablonmässigt omkostnadsbelopp användas. Om det schablonmässiga omkostnadsbeloppet tillämpas skall omkostnadsbeloppet istället anses vara 20 % av den ersättning som lämnats vid avyttringen efter att utgifterna för avyttringen har dragits av. Anledningen till att ett schablonmässigt omkostnadsbelopp används är att det kan vara väldigt svårt att beräkna hur stor anskaffningsutgiften är för sådana tillgångar som köpts för lång tid sedan. Dock gäller bestämmelsen endast aktier och inte terminer och optioner, vilka normalt har en kort innehavstid. Vidare kan bestämmelsen inte tillämpas beträffande teckningsrätter och delrätter eftersom anskaffningsvärdet i dessa fall är noll kronor. Dessutom gäller bestämmelsen endast marknadsnoterade delägarrätter och fordringsrätter. Med marknadsnoterad menas att delägarrätten eller fodringsrätten är noterad på en svensk eller utländsk börs. Vidare kan en delägarrätt eller fordringsrätt vara marknadsnoterad även om den inte är noterad på en börs, förutsatt att det kontinuerligt finns allmänt tillgänglig notering som grundas på marknadsmässig omsättning.