Både kapitalförluster och kapitalvinster och löpande avkastning som uppkommer genom innehav av tillgångar och skulder beskattas inom inkomstslaget kapital. En kapitalvinst respektive kapitalförlust uppkommer framförallt då tillgångar avyttras. Med avyttring menas vidare försäljning, byte eller liknande förfogande över en tillgång. Vidare är en huvudregel att endast verkliga kapitalförluster skall anses vara kapitalförluster. Det är därför viktigt att veta när en kapitalförlust uppkommer och om en avyttring kan anses ha skett. Kapitalförluster är i princip avdragsgilla, vilket leder till att skattskyldigheten kan minskas med kapitalförlusten. Det finns dock en del inskränkningar då det gäller möjligheterna till avdrag för kapitalförluster. Enligt huvudprincipen är alla kapitalvinster skattepliktiga och alla kapitalförluster avdragsgilla. Denna regel gäller om inte något annat är särskilt föreskrivet, men det finns det många undantag från ovannämnda huvudregel. Det är nämligen vanligt att kapitalförluster kvoteras vilket innebär att hela kapitalförlusten inte är avdragsgill. Oftast brukar endast 70 % av kapitalförluster vara avdragsgilla.
Gränsdragningen mellan avyttring och gåva
Ibland kan det vara svårt att veta var gränsen mellan en avyttring och en gåva går. Speciell svårt är denna gränsdragning då det gäller så kallade blandade fång, d.v.s. då ersättning lämnas men då ersättningen inte är lika hög som tillgångens marknadsvärde. Är det fråga om en fastighet tillämpas den så kallade huvudsaklighetsprincipen, vilket innebär att om ersättningen överstiger fastighetens taxeringsvärde är det fråga om en avyttring. Om istället ingen ersättning lämnas eller om ersättning lämnas men är lägre än taxeringsvärdet är det istället fråga om en gåva. Om det är fråga om en gåva uppkommer ingen skattskyldighet men inte heller någon avdragsrätt. För det fall det är fråga om en avyttring och ersättningen är lägre än omkostnadsbeloppet uppkommer däremot en avdragsgill kapitalförlust. Dock finns en inskränkning på så vis att ersättning som understiger marknadsvärdet skall anses vara en kapitalförlust endast om det av omständigheterna framgår att säljaren inte har haft för avsikt att berika köparen. Syftet bakom inskränkningsregeln är att man inte skall gynna närstående genom möjligheterna till avdrag för kapitalförluster. För andra sorters gåvor är den så kallade delningsprincipen tillämplig, förutsatt att det är fråga om ett blandat fång. Delningsprincipen innebär att gåvan skall delas upp i en gåvodel och en såld del, vilken anses avyttrad. Kapitalförluster kan i sådana fall endast dras av om tillgångens marknadsvärde är lägre än anskaffningsvärdet.
Rättigheter utan egentligt värde och hur avdraget görs
När man skall ta ställning till om en kapitalförlust uppkommit skall det även beaktas om den skattskyldige, i samband med avyttringen, har tillförsäkrats en förmån eller rättighet som inte kan åsättas värde vid en kapitalvinstberäkning men som ändå har ett värde. Nyssnämnda värde skall i sådana fall beaktas vid kapitalförlustbedömningen. Ett vanligt förekommande exempel är då en hyresrätt lämnas i samband med avyttringen. En hyresrätt kan nämligen inte åsättas marknadsvärde men vid beräkningen av kapitalförlusten skall hyresrätten trots detta anses ha ett värde. Vidare gäller att en kapitalförlust skall dras av som kostnad först det beskattningsår då förlusten är definitiv. Dessutom medges avdrag endast för verkliga kapitalförluster. Detta innebär att man skall beakta ytterligare förhållanden vid kapitalförlustberäkningen. Som exempel på sådana ytterligare förhållanden som skall beaktas kan nämnas då förlusten uppkommit genom att den skattskyldige har fått en skattefri värdeöverföring från ett aktiebolag som senare säljs. Anledningen till detta är att man vill förhindra att någon undandrar sig skatt genom liknande förfaranden.
Personlig konsumtion
I situationer där förlusten har ansetts vara orsakad av personlig konsumtion har avdrag inte medgetts. Det beror på att personliga levnadskostnader inte är avdragsgilla. Om en tillgångs värde har minskat genom personligt bruk skall i regel tillgångens anskaffningsvärde minskas i motsvarande mån. Om någon exempelvis köper en dyr bil är bilen att betrakta som en tillgång. Men om bilens värde sedan minskar genom att den skattskyldige kör med bilen skall den skattskyldige inte medges avdrag för den förlust som uppkommer härigenom. I praxis har man vägrat avdrag då en försäljning av personliga bruksföremål har inneburit en kapitalförlust. Detta innebär att man inte försöker dela upp förlusten till en del som beror på användningen och en del som beror på annan värdeminskning.