Yttrandefrihet i ljuset av Europakonventionen


I Europakonventionen står det att var och en har rätt till yttrandefrihet. Yttrandefriheten inbegriper också rätten till åsiktsfrihet och informationsfrihet. Med informationsfrihet menas friheten att ta emot och förmedla information och tankar, utan att någon myndighet blandar sig i. Det skall inte heller finnas geografiska gränser för hur informationen tillåts cirkulera. Yttrandefriheten är emellertid underkastad ett antal inskränkningar av annan karaktär. Inskränkningarna bottnar i hänsynen till andra rättigheter; om yttrandefriheten tilläts vara absolut i alla lägen skulle risken för kränkning av andra människors rättigheter vara påtaglig. Därför konstaterar Europakonventionen att yttrandefriheten medför ett ansvar och skyldigheter samt att yttrandefriheten får begränsas av formföreskrifter, villkor, inskränkningar eller straffpåföljder som finns i lag. Dessa inskränkningar måste hela tiden grundas på vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den nationella säkerheten, den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten, till förebyggande av oordning eller brott etcetera. Även om möjligheterna att inskränka yttrandefriheten är ganska stora, så får inskränkningen inte äventyra själva fundamentet. Därför är det mycket viktigt att inskränkningar som inte är nödvändiga förbjuds.

Tolkningen av hur långtgående skydd som skall tillerkännas yttrandefriheten görs av Europadomstolen. Det är Europadomstolen som slutligt tolkar bestämmelserna i Europakonventionen och just yttrandefriheten har varit föremål för ett stort antal fall i domstolen. Vad gäller åsiktsfriheten, slog Europadomstolen ganska tidigt fast att även åsikter som är kontroversiella och provokativa faller under åsiktsfriheten. Åsikterna som yttras får alltså ge upphov till diskussion, men de får inte inskränka eller kränka andras rättigheter. I anslutning härmed har domstolen också uttalat att åsiktsfriheten har en horisontell verkan. Med detta menas att man inte bara har ett skydd för sin åsiktsfrihet gentemot staten, utan att man även har detta gentemot privata rättssubjekt.

Möjligheten att sprida information har även den varit föremål för utvidgning, tack vare Europadomstolens tolkning. Domstolen har bland annat slagit fast att rätten att sprida information inte enbart tillkommer fysiska personer, utan även juridiska (såsom mediebolag och dylikt). Likaså tillämpas en bredare tolkning av vilket slags information som får spridas. Informationen får, som nämnts ovan, inte vara föremål för territoriella begränsningar. I samband med detta har domstolen påpekat att informationsfriheten hotas om myndigheter censurerar eller på annat sätt kontrollerar information som kommer från utländska källor.

Vad gäller yttrandefriheten, återigen, så har domstolen vid flera tillfällen berört hur långtgående yttrandefriheten är i pressen. Domstolen har vid flera tillfällen uttryckt vikten av en oberoende press, som en förutsättning för ett fritt informationsflöde och dess funktion som granskare av det allmänna. I ett ganska omdiskuterat fall var det fråga om att en journalist bötfälldes för att ha avslöjat att en man, som var ganska känd, stod åtalad för ett brott. Den nationella domstolen försvarade boten med att avslöjandet riskerade att skada den fortsatta processen samt att det skadade oskyldighetspresumtionen. Avslöjandet skadade oskyldighetspresumtionen genom att den vars identitet blev avslöjad skulle bli tvungen att försvara sig inför medierna, vilket inte är nödvändigt i den juridiska processen tack vare oskyldighetspresumtionen. Europadomstolen sa dock, å sin sida, att bötfällningen utgjorde en kränkning av yttrandefriheten.

Bläddra bland juridiska artiklar