Människohandel är ett slags modernt slaveri där individer, främst kvinnor och barn, används för ändamål som till exempel tvångsarbete. Människohandel kalls ofta för trafficking i Sverige och ska skiljas från människosmuggling. Skillnaden mellan de båda termerna är att människosmuggling ofta sker med individens samtycke på det sättet att denne vill immigrera till ett annat land och själv uppsöka arbete och bostad. I fallet med människohandel är det normalt att det finns vilseledande löften om en bättre framtid och individen tas från ett land till ett annat just med hopp om en bättre framtid. Det är inte heller ovanligt att det förekommer påtryckningar samt psykiskt och fysiskt våld. I praktiken kan det dock vara svårt att så enkelt skilja människohandel och människosmuggling från varandra eftersom mycket av problematiken är gemensam.
I FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn (det så kallade Palermoprotokollet) ges en internationellt gångbar definition av människohandel. Det ska noteras att även om individen som är föremål för människohandel har samtyckt till förfarandet, såsom vid människosmuggling, kan förfarandet under vissa omständigheter fortfarande falla under människohandel. I definitionen anges att:
Människohandel innebär rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer genom hot eller bruk av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta belägenhet eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en anan person i syfte att utnyttja denna person. Utnyttjande ska innebära åtminstone utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuellt utnyttjande, tvångsarbete eller slaveri eller med slaveri jämförbara bruk och sedvänjor, träldom eller avlägsnade av organ.
Det är ofta svårt att döma någon för människohandel eftersom brotten är svåra att utreda. Till stor del beror detta på brottens gränsöverskridande karaktär, eftersom det blir svårare att samla information och bevisning, samtidigt som flera olika länders utredande myndigheter kan vara inblandade. Mycket polisiärt arbete sker dock idag genom internationellt samarbete, t.ex. inom interpol. FN:s arbete mot människohandel görs främst genom ett globalt program mot människohandel: The UNODC Global Programme against Trafficking in Human Beings (GPAT) som assisterar UNODC (FN:s organ mot brott och narkotika) med information och teknisk assistans. Det sker också ett arbete för de som har blivit offer för människohandeln genom skydd och hänvisning till olika hjälporganisationer som ska återintegrera offren i samhället.