En viktig aspekt, som är nära förbunden med våra grundläggande rättigheter och friheter, är att aktivt kunna delta i politiken och samhällsdebatten. Det är ett grundläggande krav för att kunna garantera demokrati i ett samhälle. Ett land där medborgarna inte får vara med och bestämma om angelägenheter som berör dem, kan svårligen kallas för en effektiv demokrati. Deltagande i det politiska livet innebär bland annat en möjlighet för medborgarna att ställa upp i val; detta kan gälla såväl nationella som regionala val. Den kanske vanligaste komponenten i ett aktivt deltagande i samhället antas nog ändå vara rösträtten och det är denna vi kommer att uppehålla oss vid i denna artikel.
Om vi tittar på rösträttens historia, så kan vi relativt snabbt konstatera att vi var ganska sena med att införa allmän och lika rösträtt; det vill säga att såväl man och kvinna fick rätt att rösta i politiska val. Att det heter lika rösträtt syftar på att varje röst är lika mycket värd; det finns således ingen hierarki i rösterna när man talar om lika rösträtt. Allmän och lika rösträtt uppnåddes först den 24 maj 1919. Det skall påpekas att detta gällde val på nationell nivå; rätt för kvinnor att rösta i kommunalvalen infördes ett år tidigare. Denna reform för rösträtt i riksdagen föregicks dock av ett häftigt motstånd, där frågan inte fick ett särskilt stort utrymme i den politiska debatten. Istället blev det en fråga som kvinnorörelserna fick driva runt om i landet. Så slutligen kunde man, efter förslag av såväl liberaler som socialdemokrater, anta allmän och lika rösträtt.
Om man gör en internationell jämförelse, kan man se att ett antal länder föregick Sverige med införandet av den allmänna och lika rösträtten. Finland var exempelvis första land i Europa med att införa rösträtt för kvinnor. Globalt så låg Nya Zeeland och Australien bättre till i statistiken; i Nya Zeeland fick kvinnor rösträtt år 1893. Australien, å sin sida, införde såväl rösträtt som valbarhet för kvinnor år 1902. Valbarheten innebar helt enkelt att kvinnor fick en möjlighet att kandidera till diverse politiska poster.
Numera brukar rösträtten vara ett vanligt förekommande element i olika rättighetskataloger som berör medborgarnas rättigheter. Om man tittar på rösträtten ur ett unionsrättsligt perspektiv, kan vi se att den antagna rättighetsstadgan inom EU, rättare sagt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tar upp frågor om rösträtt och valbarhet. I dess femte kapitel, med rubriken Medborgarnas rättigheter tar rättighetsstadgan upp rösträtten och valbarheten till Europaparlamentet. Det skall noteras att rösträtten och valbarheten är begränsad till unionsmedborgare. Termen unionsmedborgare används i unionsrättsliga sammanhang för att definiera en person som kommer från ett av unionens medlemsländer. Artikeln slår fast att varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. Det är värt att påpeka att stadgan inte berör närmare vilka dessa villkor skall vara, det är istället upp till varje medlemsland att slå fast och tillämpa dessa i frågor om rösträtt och valbarhet. Valen till Europaparlamentet är allmänna, direkta, fria och hemliga val. På samma sätt berör stadgan vidare rösträtten och valbarheten i kommunala val: Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar i kommunala val i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten.