Utgångspunkten i Europakonventionen är att var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet. Sedan tillkommer ett antal undantag då ett frihetsberövande är legitimt. Följande fall stadgas i konventionstexten:
a) När någon är lagligen berövad friheten efter fällande dom av behörig domstol,
b) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att säkerställa ett fullgörande av en skyldighet eller då den frihetsberövade inte har uppfyllt ett föreläggande som domstol lagligen har meddelat,
c) när någon, som är skäligen misstänkt för ett brott, är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att ställas inför rätta eller när frihetsberövandet är till för att förhindra att brott begås eller att den frihetsberövade flyr,
d) när en underårig genom ett lagligen meddelat beslut är berövad friheten för att undergå skyddsuppfostran eller för att ställas inför behörig rättslig myndighet,
e) när någon är lagligen berövad friheten för att förhindra spridning av sjukdom eller därför att han är psykiskt sjuk, alkoholmissbrukare, missbrukare av droger eller lösdrivare,
f) när någon är lagligen arresterad eller på annat sätt berövad friheten för att förhindra att han obehörigen reser in i landet eller som ett led i ett förfarande som rör hans utvisning eller utlämning.
Oavsett av vilket skäl arresteringen eller frihetsberövandet har verkställts så tillkommer ett antal rättigheter som måste iakttas. För det första skall den som är arresterad underrättas om skälen för arresteringen och, i förekommande fall, om varje anklagelse som finns mot honom. Detta skall göras utan dröjsmål och på ett språk som den frihetsberövade förstår. Hur lång tid som får passera innan det blir fråga om ett dröjsmål är svårt att svara på, utan det måste avgöras utifrån de faktiska omständigheterna. Europadomstolen har i ett fall sagt att denna bestämmelse har för avsikt att skydda var och en mot godtyckliga frihetsberövanden. Rätten att bli underrättad tillkommer således inte bara den som är arresterad för att senare ställas inför rätta, såsom lydelsen antyder, utan också för fall då psykiskt sjuka läggs in på anstalt.
För det andra skall, om frihetsberövandet baseras på att någon är skäligen misstänkt för brott, den frihetsberövade utan dröjsmål ställas inför domare och skall vara berättigad till rättegång inom skälig tid. Han kan också ha rätt till att bli frigiven i väntan på rättegång; om frigivning medges får det krävas garantier för att den frigivne inställer sig när det är dags för rättegång. Vad gäller betydelsen av utan dröjsmål i det här sammanhanget, har Europadomstolen i ett fall som rörde terrorism sagt att fyra dagars frihetsberövande utan att de frihetsberövade ställdes inför domare, utgjorde dröjsmål. Europadomstolens bedömning sätter stor press på ansvariga myndigheter att omedelbart behandla dessa ärenden. Då den frihetsberövade är misstänkt för ett brott som inte är lika allvarligt som terrorism, kan det antas att fristen är kortare än fyra dagar.
För det tredje har den som är arresterad eller på annat sätt frihetsberövad rätt att begära att domstol prövar lagligheten av frihetsberövandet. Denna prövning skall ske snabbt och om det visar sig att frihetsberövandet är olagligt så skall den frihetsberövade friges. Möjligheten att kräva domstolsprövning av frihetsberövandet finns tillgänglig för alla situationer som har nämnts i punkterna ovan. Slutligen har var och en, som har arresterats eller frihetsberövats utan att det har förelegat legitim grund för detta enligt Europakonventionen, rätt att få skadestånd.