Handel med slavar pågick under flera århundraden innan den så småningom förbjöds. Det ska sägas att när slavhandeln förbjöds var det under en period fortfarande tillåtet med slaveri. Som en konsekvens av detta florerade den illegala smugglingen av slavar då den legala slavhandeln förbjöds.
Hur förklaras slavhandeln och vad betyder det att vara en slav? Att vara slav innebär att en människa betraktas som en annan människas egendom för att till exempel tvingas till arbete. Just arbetstvånget var den vanligaste formen av slaveri eftersom slavägare hade betalt för slaven och ville ha valuta för sina pengar. Slaven behandlades som vilken annan handelsvara som helst och ansågs inte vara bärare av några mänskliga rättigheter. Slavarna var ofta krigsfångar, brottslingar, skuldsatta eller barn till slavar. Hade man som förälder varit slav, så skulle alltså ens barn oundvikligen också bli slavar. Slavarnas primära sysselsättning, i synnerhet i de amerikanska sydstaterna var allt arbete relaterat till slavägarens hushåll och verksamhet. De byggde och reparerade hus, arbetade med jordbruket, plockade bomull, sådde vete etc.
Sverige införde mycket tidigt ett förbud mot slavhandel. År 1335 förbjöd konung Magnus Eriksson slavhandel inom Sveriges gränser. Det är värt att notera att lagtexten som förbjuder slavhandeln gällde personer som fötts av kristna föräldrar. En motsatstolkning skulle innebära att handel fortfarande kunde företas med personer födda av okristna föräldrar. Även om slavhandeln förbjöds inom Sveriges gränser fortsatte man att bedriva slavhandel på särskilda handelsstationer utanför Sveriges gränser; kolonin Saint-Barthélemy i Karibien är ett exempel på en sådan handelsstation som ingick i den transatlantiska slavhandeln. Efter flera restriktioner mot den transatlantiska slavhandeln infördes ett förbud även mot denna år 1847.
I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna stadgas att slavhandel utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna: "Ingen får hållas i slaveri eller träldom; slaveri och slavhandel i alla dess former ska vara förbjudna.
I Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna finns ett motsvarande förbud mot slaveri. Den bestämmelsen är något mer utförlig och konstituerar även ett förbud mot tvångsarbete. Artikeln säger att ingen får hållas i slaveri eller träldom. I den franska versionen av konventionen används ordet servitude för att beteckna träldom. Där görs också en skillnad mellan slaveriet och träldomen i det att slaven inte ses som en människa utan som en handelsvara. Grunden för träldomen är däremot en skuld som trälen ska betala av genom att utföra vissa arbetsuppgifter. Skulderna var ofta mycket höga och trälen kunde med svårighet betala av denna skuld under en hel livstid.
Även om den slavhandel som pågick från omkring 1400- till 1800-talet i stort sett inte existerar idag, hotas vi av en annan handel som breder ut sig alltmer. Handel med människor för sexuella ändamål, organhandel m.m. anses vara den moderna tidens slaveri och skördar hundratusentals offer årligen. Trots att det, inom såväl nationell som internationell rätt, finns bestämmelser som förbjuder människohandeln har det hittills varit svårt att sätta stopp för den. Människohandel behandlas ytterligare i särskilda artiklar.