De olika rättighetsgenerationernas innehåll


Den första generationens mänskliga rättigheter kom till genom den amerikanska och franska revolutionen och finns med i båda ländernas rättighetsförklaringar. I den här generationen finns fokus på individen som en del i samhället; en medborgare som skall ha vissa rättigheter gentemot staten. Den första generationen delas upp i två kategorier: de medborgerliga och de politiska rättigheterna. De medborgerliga rättigheterna är rätten till liv, rätten att inte bli torterad eller utsatt för grym, inhuman eller degraderande behandling, frihet från slaveri och livegenskap, rätten till individuell frihet och säkerhet, rätten till ett privatliv, hem och korrespondens, rätten till en rättvis rättegång och religionsfrihet. De politiska rättigheterna är yttrande- och åsiktsfrihet, föreningsfrihet, rätten att delta i sammankomster, rätten att rösta och rätten att ställa upp som valkandidat.

Det utmärkande för den första generationens rättigheter är att de formuleras som ”frihet från” vissa företeelser. Staten ska i första generationens rättigheter avhålla sig från en viss aktivitet gentemot sina medborgare och andra. Primärt gäller dessa rättigheter just mot staten men individen skyddas även mot andra individer och kan göra sin rätt gällande även mot privatpersoner.

Den andra generationens rättigheter har uppkommit i samband med staters utveckling till välfärdsstater. I den andra generationen finner vi rättigheter som rätten till att arbeta, rätten till rättvisa och gynnsamma arbetsförhållanden, fackförbundsrättigheter, rätten till en godtagbar levnadsstandard, rätten till hälsa, rätten till utbildning och rätten till social säkerhet.

Det som utmärker den andra generationens rättigheter är att de förpliktar staten att agera och tillförsäkra vissa förhållanden så att individen kan ta tillvara på sin rättighet. Den andra generationens rättighet känns igen på formuleringen ”rätten till”. Man brukar även kalla den andra generationens rättigheter för positiva rättigheter då det är staten som genom sin handling garanterar en rättighet. Den första generationens rättigheter är då negativa eftersom staten inte förväntas agera och kan låta individen tillvarata sin rättighet utan statens inblandning.

Den tredje generationens rättigheter är det nyaste tillskottet i rättighetskatalogen. Det har varit svårt att enas om en definition på rättigheterna eftersom benämningar såsom utvecklingsrättigheter såväl som kollektiva rättigheter förekommer.

I den här kategorin hittar vi rätten till fred, rätten till utveckling, rätten till en hälsosam och ekologiskt balanserad miljö, rätten till kommunikation samt rätten till ägarskap av mänsklighetens gemensamma arv. En grundläggande förutsättning för att en rättighet skall anses vara effektiv är att den är tydligt definierad. Därtill skall den finnas en tydlig adressat, vem avser rättigheten, men än viktigare, vem ska garantera att rättigheten kan tas i anspråk. I fallet med den tredje generationens rättigheter är det oklart vem som ska tillförsäkra att individen kan tillvarata sin rätt till fred eller en hälsosam och ekologiskt balanserad miljö. Därmed blir dessa rättigheter inte lika påtagliga och starka i förhållande till tidigare generationers rättigheter. Vid UNESCO-konferensen år 1980 försökte man emellertid ge en närmare definition på den moderna tidens rättigheter.

Rätten till fred är beroende av att resten av våra mänskliga rättigheter respekteras. Det handlar om en vilja att skapa fred, och den viljan skall utryckas i försvaret av mänskliga rättigheter. Rätten till utveckling handlar om rätten till att ha resurser tillgängliga för människans fortlevnad och utveckling. Det handlar om att skapa en medvetenhet kring den påverkan vi har på varandra och inse att vi inte kan utvecklas på varandras bekostnad. Vi delar alltså ett socialt öde där man genom solidaritet kan nå ett slags kollektiv jämlikhet.

Rätten till en ekologiskt balanserad miljö handlar om en hållbar utveckling där dagens generation inte skall äventyra framtida generationers existens och hälsa. Rätten till en ekologiskt balanserad miljö hänger samman med många olika frågor; det handlar om ekonomi, politik, sociala och tekniska frågor. Samtidigt är det svårt att peka ut någon ansvarig för den miljöförstöring människans aktiviteter orsakar. Rätten till kommunikation är ett resultat av vårt kunskapsbaserade samhälle där varje individ skall ha rätt att ta del av och utbyta information, kunna skapa dialog och etablera relationer. Rätten till ägarskap av mänsklighetens gemensamma arv innebär att människan skall värna om sitt ursprung så att framtida generationer kan ta del av det kulturarv som man har skapat. Det handlar alltså om att vidareförmedla historia, värderingar, moral och utbildning till kommande generationer.

Bläddra bland juridiska artiklar