En människas grundläggande rättigheter kan förenklat sägas reglera förhållandet mellan individen och staten. Staten skall inte kunna ha för stor makt över individen samtidigt som den i vissa fall måste agera och garantera att vissa mänskliga rättigheter kan utövas. I det fallet finns det ett tydligt samspel mellan statens skyldigheter och individens rättigheter. De grundläggande rättigheterna är inte beroende av medborgarskap, nationalitet eller kön, varje individ föds fri och har rättigheter i sin egenskap av människa. Eftersom de grundläggande rättigheterna saknar gränser är dessa universella och kan göras gällande av var och en oavsett nationell tillhörighet. Våra rättigheter brukar grupperas på olika sätt men det är viktigt att notera att det inte rör sig om någon hierarki. Varje rättighet är lika viktig och fungerar som en del i samma helhet. Grupperingen sker i generationer. Genom att använda generationer framför t.ex. kategorier vill man visa på att rättigheterna inom varje generation är något som utvecklas och lever vidare. Den allra vanligaste indelningen görs i följande tre generationer där den första generationen är den mest utvecklade: Medborgerliga- och politiska rättigheter första generationen Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter andra generationen Solidaritetsrättigheter tredje generationen.