Brottet ofredande består av att gärningsmannen handgripligen antastar eller genom skottlossning, stenkastning, oljud eller annat hänsynslöst beteende på annat sätt ofredar annan. Ofredande kräver uppsåt hos gärningsmannen man kan alltså inte ofreda någon av vårdslöshet, utan det fordras en viss grad av avsikt. Det krävs emellertid inte nödvändigtvis att gärningsmannen genom sitt handlande faktiskt avsett att ofreda en specifik person, snarare krävs det att handlingarna haft resultatet att någon faktiskt blivit ofredad (det kan röra sig om en person eller en grupp av personer som faller offer för ofredandet).
Vad innebär då själva brottsrubriceringen egentligen? Att exempelvis knuffa, peta eller spotta på en person kan vara att handgripligen antasta någon (det handlar alltså om situationer då gärningsmannen i viss mån fysiskt angriper brottsoffret). Därefter nämns specifikt skottlossning, stenkastning och oljud vilket förstås är mer lätt att förstå vad det innebär. Om gärningsmannen står utanför brottsoffrets hus och avfyrar ett gevär upprepade gånger, så kan det komma att bedömas utgöra ofredande. Detsamma gäller om gärningsmannen till exempel kastar sten på brottsoffrets hus eller står utanför brottsoffrets lägenhet och skriker/för oväsende under en viss tid. Något mer svårförståeligt är vad annat hänsynslöst beteende kan tänkas innebära. Detta är ett ganska brett begrepp, som kan omfatta allt från att upprepade gånger ringa eller sms:a brottsoffret mot dennes vilja, skicka brev eller e-mail med kränkande innehåll, upprepade gånger tjuvringa på brottsoffrets dörr eller på annat sätt trakassera brottsoffret. Vad det hänsynslösa beteendet nu än består av, så skall det utgöra en kännbar fridskränkning för brottsoffret för att kunna bedömas som ofredande.
Slutligen så måste alltså någon faktiskt ha blivit ofredad (ha blivit störd/känt sig trakasserad och så vidare) för att brottet ofredande skall kunna anses ha begåtts. Till exempel; om gärningsmannen verkligen har haft som avsikt att ofreda en viss person genom att på natten ställa sig utanför dennes hus och spela hög musik för att störa det tilltänkta brottoffrets sömn, men denne har sovit med öronproppar och därmed inte märkt av oväsendet, så har det potentiella brottsoffret inte känt sig ofredad och därmed kan inte ofredande anses ha begåtts.
Ofredande kan i viss mån sägas vara lite av ett sekundärt brott. Detta på så sätt att man kanske i första hand menat att något annat brott föreligger, men domstolen anser inte att alla rekvisit i denna brottsbeskrivning är uppfyllda. Exempelvis kanske åklagaren i första hand åtalat gärningsmannen för misshandel, men då gärningsmannens agerande inte orsakat tillräckligt stor skada eller smärta hos brottsoffret för att misshandel skall anses ha förekommit, så kan handlingen istället bedömas utgöra ofredande. Det förekommer även att situationer då det kan vara svårt att dra gränsen mellan vad som utgör ofredande och vad som utgör förtal.
Ofredande kan resultera i böter eller fängelse i högst ett år. Att lägga märke till är att ofredande delvis är ett så kallat målsägandebrott. Så länge ofredandet inte skett på allmän plats kan gärningsmannen åtalas för brottet endast om målsäganden (brottsoffret) anger brottet till åtalet alternativt om åtal kan anses påkallat ur allmän synpunkt. Sker ofredandet på allmän plats faller brottet emellertid in under vad som kallas för allmänt åtal.